Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1868, sida 1

rstorartade mekaniska hjelpmedel och genom den smak, hvilken alltsomoftast utmärker sde danska arbetena, i förening med deras . proportjonsvis billiga pris, kunna uppnå Isen temligen betydlig export, Och i vinnandet af detta mål tror jag ligger ett hufvudvilkor för den danska industriens framtid. Att förbli stående på den närilvarande ståndpunkten, låter sig ej gora: i om någonstädes, gäller det här, att stillai stående är tillbakagående, ty såsom förut visats, skall derigenom industrien små-ningom inskränkas till husslit; men vill t den framåt, är Danmark sjelft för litet, -soch industriidkarne måste då söka ett väB , E I sentligt stöd i exporten. Det är emellertid ännu ett ,aber vid saken. Det finnes utan trifvel en del fshandtverkare här, som både äro i besittning af de nödiga kunskaperna för att kunia inse af hvilken stor betydelse det är att följa med sin tid, och som tillika sega driftighet och ifver nog för att taga situ, såframt det ej fattades dem en annan sak — det nödiga kapitalet. Penningen, som spelar en så vigtig roll i denna synÅdiga verld, ligger olyckligtvis ej tillreds för enhvar, som önskar den, och att anskaffa sig nya redskap och maskiner är sett temligen dyrt nöje. Kapitalisterna känna sig ingalunda magnetiskt dragna till, utan hålla sig skyggt tillbaka från sådana personer, som ej hafva annat än ssitt ärliga ansigte och ett par arbetsvanda händer att låna på, och de gamle mästarne äro naturligtvis icke de, som rekommendera dylika nya företag. Här finnes visserligen det år 1793 af tvenne judiska qbröder vid namn Cantor stiftade ,,Prsemieselskab for den mosaiske Ungdoms Anbringelse til Konst og Haandveerker, hvilsket, oaktadt det bibehållit sitt namn, längesedan ändrat karakter och nu utlånar mindre summor såsom räntefria lån både Itill kristna och judiska mästare, handtverksgesäller och lärlingar (till kläder). Detta sällskap, som för närvarande arbetar med ett kapital at omkring 60,000 rgsdlr. danskt, gör utan tvifvel serdeles mycket gagn, men kan naturligtvis långt ifrån afhjelpa det existerande behofvet. Bristen på en institution, der de unge handtverkarne på billiga vilkor kunde erhålla lån, är ett icke ringa hinder för fabriksindustriens lyckliga framåtskridande. Man har på sednare tiden kommit så långt; att man börjat få ögonen öppna för dessa förhållanden, och frågan blir då: Hvad är härvid att göra? Hvilka åtgärder kunna och böra vidtagas, för att afhjelpa okunnigheten, utvidga affärsområdet och ställa de nödiga kapitalerna till industriens förfogande? Vi vilja nu tillse hvad man gjort i detta hänseende. I den förutnämnda skriften, hvars författare endast hålla sig till handtverkarnes bristfälliga bildning, föreslås för att afbjelpa detta tvenne saker, nemligen upprättandet af en modellsamling af förträffliga maskiner och verktyg samt af en teknisk undervisningsanstalt. Det förra förslaget afser således grundläggandet af en liknande samling i Köpenhamn, som Kensington Museet i London och Conservatoire des arts et metiers i Paris. Köpenhamn eger en för en stad af dess storlek sällsynt rikedom på vetenskapliga samlingar och museer, hvilka sprida mycken kunskap ut bland folket och som äro föremål för alla fremlingars beundran, men detta är just ett godt bevis för, hurusom industrien här fått stå tillbaka och att man alls icke har tänkt på att göra något ätven för den genom att lemna dess idkare tillfälle att på ett lätt och intressant sätt förvärfva sig en ötverblick öfver handtverksoch fabriksindustriens historia, sådan en teknisk samling erbjuder. Detta afhjelpes blott ofullkomligt genom de tekniska verk, hvilka dels finnas i de offentliga biblioteken, dels i Industriföreningens boksamling, och betydliga massor af tekniska ritningar, ty böckerna förhålla sig här till föremålen sjelfva såsom det döda ordet till det lefvande. Något mera gagn göra de förevisningar, hvilka hvarje Fredags afton under vihtermånaderna ega rum i nämnda Industriförening, ty man har här emellanåt tillfälle att inhemta kännedom om intressanta och nyttiga uppfinningar eller nyinköpta maskiner o. 8. v., och när sådana föremål äro utställda, är besöket alltid mycket talrikt, hvilket bäst visar det starka behof, som förefinnes på detta område; men ej sällan är det också blott en samling af rena obetydligheter, som förevisas här, emedan fabrikanterna föredraga detta sätt att göra sig kända framför det ojemförligt dyrare att annonsera i tidningarne. Hvad slutligen de stora industriutställningarne angår, hvilka likaledes kunna bidraga till bristens afhjelpande, så hållas de här med så långa mellanrum, att deras betydelse derigenom väsentligen försvagas. Till en sådan samlings grundläggande skulle det finnas brukbara elementer i härvarande polytekniska läroanstalts tekniska samling, hvilken blifvit rikligt ihågkommen vid de båda sednaste verldsexpositionerna såväl som med de modeller, hvilka icke sällan åtfölja ansökningarne om patenters beviljande. En sådan samlings upprättande — hur gagnelig den än kan vara — är emellertid blott en sekundär fråga; långt vigtigare är förslagets andra del, bildandet af en teknisk undervisningsanstalt, der eleverna kunna åtnjuta praktisk undervisning. Saknaden häraf är kännbar, ty ehuru här finnas tre anstalter — Konstakademien, det tekniska Institutet och den polytekniska Läroansftalten — hvilltag varksamhef