Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1868, sida 1

nedlagda, såg den sig tillochmed sjelf nödsa skad att hänvisa dem af sina elever i maskinsacket, hvilka önskade praktisk under. : visning, till privata mästare rundt omkring si staden. För att afhjelpa denna brist, har den förutnämnda brochirens författare, herrar Christophersen och Michelsen, den förre en syngre, intelligent arbetare, den sednare en sskicklig polyt. kandidat, i midten af förl. år upprättat en umndervisningsanstalt för mexanici, hvars syfte är att låta den teosretiska och praktiska undervisningen gå hand i hand. Till förebilder ha de valt sde franska skolorna i Chalons, Angers och Aix. Mein då dessa åtnjuta understöd at sstaten, kunna de naturligtvis kasta sig söfver hela uppgiftens lösning och behöfva ej hålla sig till ett serskildt handtverkssack, hvilket deremot ej är möjligt för I privatpersoner med deras små pekuniära medel. Bemälte herrar ha derför endast bllit sig till den riktning, som låg dem närmast; men de ha samtidigt dermed, på grundvalen af de franska skolornas program, utarbetat en omsorgsfull plan öfver hur de tänkt sig den fullständiga handtverkskolan inrättad. Kan man än häremot invända, att den summa, som skulle erfordras härtill, (beräknad till 14,500 rgsdlr danskt) och den uppgift, som då skulle bli att lösa, äro så betydliga, att staten sjelf måste taga ifrågavarande uppgift i sin hand, ej blott genom att lemna tillskott, utan genom att upprätta en statsskola, och att den till att förestå en sådan ej kan begagna sig af privata krafter, så äro dock dessa båda män tack värda för det de haft en klar blick för hvad tiden kräfrer och sjelfve burit den första stenen till verket. Det gläder mig att äfven kunna meddela, att anstalten redan räknar 12 elever, deribland flera förmögna mäns söner. Hvad beträffar den andra punkten: att öppna en större marknad för våra industriella produkter, så har man likaledes på sednare tiden börjat tänka härpå. Att saken kan låta sig göra, deruppå finnas exempel tillräckligt, i det t. ex. våra båda stora porslinsfabriker, den kungliga och Bing Gröndabhls, den Ipsenske Terrakottafabriken, Burmeister Wainskes maskinsabrik m. fl. ej sällan effektuera större beställningar till utlandet. Men en sak är härtill alldeles nödvändig, nemligen att man vid de kuranta handelsvarorna rättar sig efter de former, man i utlandet önskar, att dessa skola hafva. Ett litet exempel visar detta på ett slående sätt. En härvarande skomakare sände ett större parti stöflor till Amerika, och genom dessas billiga pris hade han all utsigt till afsättning. Men ett litet fel, som han begått, var tillräckligt för att låta det hela misslyckas. Han hade nemligen förfärdigat stöflorna spetsiga framtill, såsom de brukas här, i stället för breda, såsom man brukar i Amerika. — Utgående från de nya kooperativa principerna, har man bildat ett exportbolag, som väl ännu ej framträdt offentligt, men som redan afsändt större laddningar till England och som, ifall detta företag krönes med framgång, snart ämnar konstituera sig, Flera af de afsända artiklarne (porslin, guldamedsoch snickarearbeten) ha varit utställda vid Industriföreningens förut omnämnda förevisningar, och af dessa måste jag serskildt framhålla ett större möblemang till en matsal (från bröderne 5. Å. Jensens atelier), hvaribland en buffet (pris 500 rgsdlr danskt) utan tvifvel är något bland det vackraste, som blifvit förfärdigadt här hemma. Slutligen komma vi till den tredje och svåraste punkten: pengarne. Äfven här kan jag meddela om ett glädjande företag, som för kort tid sedan börjats och som just är beräknadt på de mindre industriidkarne, nemligen Kreditföreningen för handtrerhare och indetlstriidkare i Köpenhamn. Det var inom en liten, nu saligen assomnad, förening, som man började arbeta -för denna uppgifts lösning; det var här, likasom uti Rochdale i England och Delitzsch i Preussen, tarfliga män, små industriidkare, som fattade intresse för planen och beslutade att föra den ut i lifvet. Detta skedde ej utan stora svårigheter och mycket motstånd, isynnerhet emedan man fruktade, att den nya kreditföreningen skulle bli en farlig konkurrent för en äldre anstalt, den s. k. Industribanken. Men medan denna är en bank sådan som hvarje annan, har Kreditföreningen det egendomliga, att det blott är dess medlemmar sjelfva, som njuta godt af dess medel. Jag har liggande framför mig ett föredrag öfver denna Kreditförening af journalisten Vilhelm Rasmussen, från hvilken rätt egentligen idåen till denna anstalt utgått och som varit primus motor i hela rörelsen. Han framhåller deri, att då handtverkaren är medlem af Kreditföreningen, har han en statutenlig rätt att njuta godt af föreningens medel; om han önskar ett lån, är han ej en ödmjuk lånsökare, utan den sjelfständige medlemmen, som kräfver sin berättigade del af föreningens kapital. Derför deltaga medlemmarne också helt annorlunda, än som eljest är fallet vid dylika anstalter, personligen i föreningens angelägenheter och hålla nästan tillsyn öfver dem, i det regelbundet hvarje qvartal hålles ett allmänt möte. Medlemmarne kunna erlägga sitt tillskott (50 rgsdlr) i månadtliga inbetalningar, oc föraningana hactånd Iran Allanmdlan —