Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1868, sida 2

— Han är kanske landsflyktig? — Om han är landsflyktig, så må han nämna det. Emellertid inge han och hans likar mig ett rättvist misstroende. — Ni ser emellertid att herr de Villepont kunde vara en komprometterande äst. : — Visserligen. Men hvem kunde ana att denne rike bankir skulle ta till benen, som en obetydlig spekulant? Det har varit en följd af olyckor. Emellertid har den der skogvaktaren, som sköt på din trolofvade, gjort oss en stor tjenst. Fröken Blanche rodnade. — Åh, sade hon, låt oss lemna detta minne. : Men markisen forttor: — Hvart kan den raske gossen ha tagit vägen? Han hade hjerta. Man säger att han inskeppat sig till kolonierna; om jag visste hvar han fanns, skulle jag skrifva till honom att han kan komma hem. Han vet inte att saken ej haft några följder, och nu är han för alltid skiljd från sin stackars gamla mor. Blanche aftorkade en tår, som hon ej hade kunnat hejda. — Herr Raoul är säkert inte så stolt numera, fortfor markisen. Det finns personer, som endast gälla något genom förmögenheten. Han har säkert inte längre femtio rockar och tvåhundra västar. Han var bra löjlig med sina halsdukar i alla möjliga färger. — Herr Raoul har återkommit hit i trakten, sade Blanche. Vet ni icke det? — Nej, besitta mig jag det visste. — Jag såg honom i går. Han helsade på mig helt obesväradt. Hvad gör han här? —