Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1868, sida 2

Från England. (Från redaktionens korrespondent). London d. 8 Maj 1868. Sedan mitt förra bref hafva vi haft det skönaste väder, med stark, stundom tryckande värme, detta isynnerhet i Söndags. Under ett par dagar, då ostlig vind rådde, var dock luften obehagligt kylig, ett tecken att i Norden öfverplaggen då ej ännu kunnat afläggas, ehura man förmodligen enligt gammalt bruk firat förste Maj i det gröna. Här önskas och behöfves nu ett besök af Jupiter Pluvius, som, när han befinner sig på platsen, aldrig knusslar med sin nektar åt de törstande. Lustturerna med jernbanorne och ångbåtarne hafva med den 1:ste dennes börjat, och i Söndags anlitades de flitigt af en ofantlig menniskomassa, som sökte komma ur stadens qvalmiga och qväfvande heta luft, för att andas litet sjöluft, hvilken ej är så svåråtkomlig eller dyrbar i England som annorstädes. De stackars befordringsbolagen behöfva sannerligen också rätt väl den lilla ökning i trafiken, som enligt de fyra första månadernas rapporter tyckes vara att påräkna, ty i två år, eller sedan krisen började, hafva dessa affärer, liksom allt annat, lidit af det misstroende som rådt och ännu råder man och man emellan, -hvars följder, förlamad företagsamhet, minskad arbetsförtjenst och andra bekymmer, tvingat enhvar att draga in på staten i alla afseenden, och när ,the million här ej låter pencen rulla, så kännes det in till märgen i alla affärsgrenar. Också klaga alla, men mest skeppsrederierna, och dockorna liksom uthamnarne äro uppfyllda med fartyg af alla klasser och storlekar, till salu för ofta nog vrakpris. Norrmän i mängd äro här också, och ingen vecka förgår, utan att man hör om åtskilliga fartygsköp för deras räkning. Deras flotta ökas med stark fart, och rätt göra de också, då de med tillhjelp af egen ungdomskraft och ofta andras penningar kunna snart nog skaffa sig hus, hem och oberoende. Norrmännen hafva här på platsen skött sin kredit så väl, att en ung sjöman, praktiserad och examinerad naturligtvis, ej har ringaste svårighet att köpa fartyg, blott han har ett litet belopp att sjelf sätta in i affären; resten lånar han här på några års kredit, och de personer, som drifva sådana negociationer, göra det äfven gerna, sedan de vunnit den erfarenhet, att amorteringarne i allmänhet göras ordentligt. De få högre räntor, äro vanligen skeppsmäklare, förtjena således på fartygen, som de hafva i händer, och fraktinkasseringarne gå genom dem, hvilket är ett slags säkerhet för afbetalningarne. Kaptenen skaffar sitt belopp genom att vännerna i hemorten, personer af alla klasser, taga smådelar i det sartyg han ämnar köpa, och dessa delegare tjena ofta ganska goda räntor på sina små kapitaler, genom att fördela dem i många fartyg, hjelpande då på samma gång många raska karlar utan förmögenhet. Dessa åter knoga och spara på allt sätt med sin ofta gamla, men billiga skuta, som dock är god nog att föra trälaster, etc.; om ett par år, så resonnera de, Vär den del af skutan, hvarpå jag fått lån, min — och då flyga tankarne högre, sträckande sig till inköpet af en större och bättre saltsjöfarare, samt till slut en af de stora ja större skeppen af prima klass, hvaraf norska handelsflottan redan inregistrerat så många. Den norska s.k. yträflottan gör vanligen tre turer hit om året, en från hemmet och två från Norrland eller rättare Bottniska viken. Ibland kunna de göra tre turer, segla sedan hem att låta de äldre skutorna vintra öfver, då deremot de starkare gå att hemta salt för deras fiskerier. På detta sätt äro de i jemn fart, förtjenande nästan alltid något, om ock frakterna ibland äro låga; men detta förklarar huru deras flotta så hastigt och betydligt kan ökas. På Kanada drifva norrmännen den hufvudsakliga fraktfarten med trä. Här på