Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1868, sida 1

ett annat namn, — och sedan dess ha: jag skaffat mig ett annat ansigte. — Jag kallade mig förr Jean Deslions, och jag är Louises bror, Raoul fattade den hand, som Trelauney räckte honom, och fuktade den med sina tårar. — Bra! utropade Jean, — ni har för en stund sedan utgjutit feghetens tårar, se här ändtligen den redlige mannens! Medan Jean Deslions fullföljde sitt värf al rättvisa och straff, sprattlade samfundet ,;De Tjugoen likt en athuggen orm, hvars delar åter söka att förena sig. Det var den 15:de Oktober. Medlemmarne anlände till den vanliga sammankomsten, hvar och en med en svart mask för ansigtet. — Äfven denna gång, sade Robert kdom, sedan han hade räknat 8— rande, — äro vi enda 1 Ett för räderi har egt rymS0 l,,Ett förm att —, Och jag är öfrvertygad Skatterna äro förskingrade. — Det är omöjligt! utropade medlemmarne. Robert Kodom fattade en fackla. — Vi kunna öfvertyga oss derom! utbrast han. IV. Slottet Charmeney. Han gick framåt genom gången, åtföljd at hela skaran. — Sen J, sade han, — cisternen är tom. — Låt oss lyfta upp stenen, sade en of Dodlemazuune. wlyftades, och skaran kunde