att upplåtas till telegrafverket, krigshofrätten och skogsstyrelsen, eller att det skulle säljas på auktion, enär det nu sjönk alltmer och fordrade stora reparationskostnader. Andra kammaren biföll efter en längre debatt, med 86 röster mot 26, det första alternativet, hvarför statsrådet, friherre Ugglas ifrigt talade. Bifallet var alltså äfven, i viss mån, ett förtroendevotum till friherre Ugglas och bör hafva gifvit honom, något soulagement för de vedervärdigheter, som förut sårat honom. Den varmhjertade patrioten kapiten Mannerskantz hade väckt motion om en omse ttande reorganisation af landets myntsystem och penningeväsen, hvartill han önskat att bankoutskottet måtte utarbeta förslag. Utskottet hade dock funnit saken öfverstiga sina krafter och hade derföre vidtagit den vanliga utvägen att föreslå ärendets behandling af en komite, som alltså skulle blifva en ny finanseller bank-komite. Då första kammaren afslagit denna framställning, så kunde andra kammaren, af konsiderationer för sin vice talman, lugnt bifalla densamma. Efter allt det myckna talet om statsbrist, var det en öfverraskning att beträffande 1869 års statsreglering råka ut i öfverflödets bryderi. Der uppstod ett öfverskott i beräkningarne af detta års inkomster och utgifter, som tvang äfven andra kammaren att, vid den sammansatta voteringen vid början af Lördagens plenum, nedsätta beräkningen af tullinkomsterna till 13 millioner. Lyckas man upptaga det beslutade lånet om 18 millioner, så kan det lätteligen hända, att riksdagen 1870 mötes af ett öfverskott om 6 å 8 millioner, hvilket vore ett rätt vackert arf från de först valda representanterna af den nya riksdagen till de efterföljande. Andra kammaren gaf i Fredags middag för sin talman, hvari närmare 100 personer deltogo. Man samlades kring ett stort hästskobord i Hasselbackens festivitetslokal. Midt emot hedersgästen för dagen satt inbjudaren och en af värdarne, hr L. J. Hierta. På ömse sidor om bonom statsrådet friherre Gripenstedt och vice talmannen kapiten Mannerskantz. Middagen var enkel, men god, och lifvades af en behaglig stämning. Talmannens svar på den för honom af vice tålmannen utbragta skål var egnadt att ännu mera öka hans popularitet. Efter kaffet följde bålar, dervid ytterligare skålar utbragtes, deribland en för kammaren åtföljdes af ett humoristiskt poem af hr C. A. Larsson. Det försöktes att förmå hr Medin att föreslå en skål för friherre Gripenstedt, men det misslyckades, och skålen föreslogs af hr Ridderstad samt besvarades med några varma och vältaliga ord för fäderneslandets framtid. Man försökte dertill foga sången , Vårt land-, men trots kammarens fyra kantorer gick det ej. Söndagen ingick i går med solsken och värme. Klockan 9 förmiddagen voro skaror af menniskor samlade på Carl XIII:s torg, för att åskåda skarpskyttarnes uppställoing. Snart satte sig de särskilta bataljonerna i rörelse och afmarscherade med sina fanor, under klingande spel, öfver Ladugårdslandet till Ladugårdsgärdets vackra exercisfält. Här såg man snart skarpskyttarne samlade bataljonsoch kompanivis, undergående mönstringen för året. Kompanicheferna uppropade efter rullorna hvarje nummer, och ået var intressant att höra huru, vid alla kompanier af yngre manskap, flertalet svarade på apellen. Så säg man här samlade 4 bataljoner om 250 å 270 man, utom befäl och spel. Efter det mönstringen försiggått och bataljonerna blifvit formerade, började hvarje bataljon för sig utföra sina manövrer, ledda af hvars och ens bataljonschef, till häst, åtföljd af en likaledes beriden adjutant. En af dessa chefer var klädd i skarpskyttekårens uniform; det var friherre J. Liljencrantz, som på en vacker häst red i spetsen för sin bataljon, med strålande blickar och det vanliga friska trotset i sin hållning. Man såg att bataljonen följde gladt sin populäre chefs kommandoord. — Rörelserna gingo, såväl med denna, som de öfriga bataljonerna, ledigt och ganska säkert. De fyra bataljonerna samlades vid middagstiden i öppen fyrkant och emottogos af kårens öfverberälhafvare, majoren Anckarkrona, hvars kraftiga och vänliga väsen blott utgör det sanna uttrycket af hans karakter. Major A. bar på bröstet en mängd dekorationer, hvaraf några vunna i de fälttåg, hvari han deltagit. En kort gudstjenst hölls och bataljonerna delade sig gruppvis, hvarje kompani för sig, med en medelpunkt — marketenterskan. Det var en stark afsättning på smörgåsar och ölbuteljer, och snart ljödo från höjderna blåsinstrumenter och sångkörer. Efter rasten samlades åter de spridda lederna, för att utföra en gemensam defilering. Detta lifliga och intressanta skådespel betraktades af flera tusen åskådare af Stockholms allmänhet, som dels till fots, dels i vagnar och till häst med synnerligt intresse följde sina skarpskyttar. Bland Askådarne befunno sig också många främmande skarpskyttar, varande på samma gång ledamöter af andra kammaren, bland hvilka den plan väcktes, att de borde till nästa riksdag medföra sina uniformer, för att bilda ett särskilt korpralskap vid någon af Stockholmarnes vårmanövrer nästa år. . — I dag har på f. m. hällits plenum för samtälta voteringar rörande jernvägsstyrelsen, dervid alla första kammarens beslut blifvit af riksdagens majoritet antagna. Några längre debatter hafva ej egt rum, oaktadt riksdagens hufvudfråga, nemligen Statsregleringen för 1869, nu blifvit fastställd. Åt Bevillningsutskottet öfverläts att på allmänna bevillningen uttaga 2,600,000 rdr, eller det vanliga beloppet. P. S. Jag bifogar de verser, hvarmed talmannens skål beledsagades af rektor G. Widell: