Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1868, sida 3

Blandade ämnen. Sekreteraren Hjorths magneto-elektriska batteri. , Berlingske Tidende omtalade i sina bref från verldsutställningen 1867 flera gånger ofvannämnda genialiska uppfinning, gjord af en dansk, och slutligen meddelade tidningen in extenso en högst erkännande skrifvelse till sekreteraren Hjorth från uppfinnaren af den elektriska skriftelegrafen, professor Morse. Danska tidningen Dagbladet innehåller nu följande upplysningar om uppfinnarens sednare öde och hans uppfinning: På grund af professor Morses bref förskaffa danske gesandten i Paris Hjorth en audiens hos kejsar Napoleon; kejsaren läste bretvet med mycken uppmärksamhet, lofvade att låta undersöl saken och göra för den hvad han kunde. Flera vetenskapsmän, såsom Jamin, Treska och Rumkoff. blefvo af Napoleon upprianade att i sällskap med general Fav6 taga batteriet i skärskådande och afgifva sin förklaring deröfver. De uttalade sig mycket lofordande derom och betraktade det som en fullständig succes; men till och med dessa män tilltrodde sig ej att fälla något afgörande omdöme, förr än saken utsörts i större måttstock och flera prof blifvit anställda. Då åtog sig hr Emile Granier, som hade lärt känna Hjorth och intressera sig för hans uppfinning, saken och beslöt af eget initiativ att befrämja den, något som han sedermera gjort med en energi och en oegennytta, för hvilka både uppfinnaren och alla framtidsvänner äro skyldiga honom erkänsla. Han hänvände sig till galvanoplastikern Feuquigres, som tog batteriet hem till sig, satte det i stånd och började begagna det vid sitt arbete, d. v. s. till galvanisering af metaller. Försöken lyckades öfver all förväntan, och i en skrifvelse af den 22 Jan. 1868, hvilken finnes i den tryckta samlingen, framställer FKeugnieres de märkliga resultater ban ernått med det lilla batteriet. Således kan anföras, att Feuquieres har med denna maskin förkopprat en söm på 112 timma, under det att ett dylikt arbete erfordrade 20 timmar med en annan apparat, och att ett stycke jern med denna maskin törkopprades på 5 minuter, under det man nödgats använda tvenne Bumenska elementer för att erhålla samma resultat på 2 timmar, o. 8. v. På det hela taget har detta batteri isynnerhet de fördelarne, att det kan konstrueras till att utveckla huru stor kraft som helst, genom förökandet af magneterna och ankarhjulen, att strömmen är konstant och jemt verkande och att den icke är dyrbar. Vi vilja blott nämna ett enda fall, då detta kan hafva den största betydelse, och det är vid förkoppringen af jerufartygens, isynnerhet pansarskeppens bottnar. Hvarje sjöman vet hvilken utomordentlig svårighet det medför att jernfartygens kölar, isynnerhet i farvatten der vattnet är mycket salt, så fort blifva orena och besatta med sjödjur. Detta är en af de största invändningar man har mot dessa skepp, och en otalig mängd försök äro gjorda att förhindra det genom öfversmörjning af hvarjehanda ämnen, men intet har hittills lyckats. Man har äfven försökt förkoppring genom att lägga ett träskal mellan jernet och kopparn, och isynnerhet har man kopparförhydt de skepp, hvilkas botten är af trä, och endast klädt den högre delen af skrofvet med pansarplåtar; men man känner de sorgliga följderna: metallernas ömsesidiga förtärning genom korrosion. framkallad af det salta vatten, som intränger emellan dem. Blott genom en galvanisk förkoppring af jernplåtarne, på så sätt att ingen fuktighet kan intränga emellan kopparen och jernet, och att det sistnämnda är fullkomligt afstängdt från vattnets beröring, kan korrosionen häfvas och skeppets botten hållas ren. Försök i denna riktning göras nu i Toulon med pansarfregatten , Thetis; men härtill användas vanliga batterier, och stora svårigheter möta icke allenast för åstadkommandet af den erforderliga kraften, utan äfven derigenom, att experimentet är mycket dyrt, enär det förödes lika mycket zink, som det afsättes koppar på fartygets botten. Ifall Hjorths batteri, som det tyckes, kan utföra detta arbete kraftigt och billigt, då har han i sanning allaredan härigenom ernått ett stort mål, som har gjort honom förtjent af sina landsmäns erkänsla, vi kunna gerna säga en belöning af nationen. För öfrigt vilja vi tillägga att äfven trä blifvit förkoppradt af hans maskin. Det är att hoppas, det saken, genom den uppofiring herrar Granier och Fenquicres, utan uppmaning och af egna medel, egnat densamma, och genom den uppmärksamhet, som den på det hela taget kt hos vetenskapsmännen i Paris, har kommit någorlunda i gån Men detta är dock icke nog. Den omtalade ilten åtföljes af en ritning till ett batteri med 4 öfver hvarandra ställda kransar af permanenta magnetstänger, 60 magneter i hvarje krans, och en lodrät axel med 3 ankarbjul och 16 ankare i hvarje, på ett sinnrikt sätt anbringade trappvis och så att de beständigt stå i olika ställningar emot magneterna. Det är ett sådant batteri, som nu skall förfärdigas, och vi