Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1868, sida 3

denna gang. Färsåttningsanspräk Jrkades Sävål a kyrkoherden Svensson från Femsjö för den till gripna postväskan, som ock af t. f. postinspekto ren i Halmstad. Tjufvarne blefvo dömde för då inom rådstufvurättens jurisdiction föröfvade brott smen då de samtlige äfven på andra orter föröf vat stölder, öfver hvilka bör ransakas vid Halmstads och Tönnersjö häradsrätter, blef målet di förvisadt, och komma de att vid en af dessa domstolar erhålla sin slutliga dom. Beträffande drängen Kristian Bengtsson, så, då någon bevisning om delaktighet i poströfveriet eller stölderna emot honom icke förebragtes, blej han från målet skiljd. (Från Falköping.) Ett högvigtigt mål algjordes d. 4 d:s vid Falköpings rådhusrätt. Af någon anledning hade prosten Warholen i Gudhem och landtbrukaren Nyln på Forentorp, i samma församling, vid komitcens för ordnandet af presterskapets löneförmåner för någon tid sedan på Ranten hållna sammanträde, råkat i någon punkt vara af olika meing; denna meningsskiljaktighet urartade emellertid snart till en het tvist mellan de båda antagonisterna, hvilka förut lära stått i ett temligen spändt förhållande till hvarandra, som slutade dermed att landtbr. Nylen utbrast: Nu ljuger prosten Warholm, som han alltid brukar göra. Prosten W. fann sig häraf så fö nad att han instämde landtbr. N. till Falk s rödhasrätt der målet, som nämndt är, afgjordes d. 4 dennes. Landtbr. N., som utan minsta invändning erkände att han i hettan fällt ett ungefär dylikt yttrande, hvilket han förklarade sig villig återtaga, dömdes till 23 rdrs böter, ersätta kärandens besvär med 15 rdr samt erlägga protokollslösen. (Från Kalmar.) Ertappade bedragare. migrantbefordrarne Ringberg och Lindgren ankommo till Kalmar med fångskjuts d. 2 d:s. Tidningen Kalmar meddelar följande korta upplysningar om dem, sedan de af fångförare från Kalmar emottogos å Merhult inom Kronobergs län, der ordinarie fångtransporterna mellan Vexiö och Kalmar mötas. R. L. voro förut sammankedjade, men fängslades nu hvar för sig. L. var ytterst nedslagen och yttrade endast: yvde som låtit häkta mig kola— — Han förklarade ej hvad han menade, utan förblef tyst och sluten under hela resan, i motsats mot kamraten Ringberg, som slog på friskt mod och antagligen kommer att inför domstolen anlita sin advokatoriska förmåga om rättmätigheten af häktningsätgärden. Vid Villköl — äfvenledes inom Kronobergs län — var samlad en stor folkmassa, som under hotelser återfordrade handpenningarne och ersättning för de förluster de lidit, genom realisering af såväl fast, som lös egendom. Häraf synes att transaktionerna sträckt sig utom Kalmar län. Gevaldigarne lyckades dock skydda de häktade för våld. (Från Ystad.) I Ystads Tidning för i Fredags läses: ,,Krigsrätt hölls å härvarande rådhus sistlidne Tisdag med anledning af ett subordinationsbrott, begånget af kustvakten Frisk emot kustsergeanten Elgström, båda stationerade utmed kusten af Sand hammaren, 3 mil österut härifrån staden. Frisk hade deremot angifvit Elgström för korruption, fylleri m. m. samt derfore att han förliden Julafton ute å kusten slagit en fiskare och fråntagit honom hans mössa o. S. v. Några och tjugo vittnen voro inkallade; målet uppskj ts till den 22 i denna månad, men förklarades Frisk skyldig att genast gå i arrest å husarkasernen. Tidningen tillägger bland annat: ,,Huru det kommer att gå Elgström, vet man ännu ej, men att han är en stor drinkare och en högst föraktlig personlighet, är allmänt bekant. Huru kan man väl begära, att underlydande skola ställa sig reglementen och lagar till efterrättelse och visa aktning och lydnad för ett befäl, som glömmer egna skyldigheter och föregår sina underordnade med de mest usla exempel?