Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1868, sida 3

hoppas att medlen härtill skola kunna anskaffas len hvad vi i så fall anse icke allenast för pasande, utan älven för nödvändigt är, att IIjortl finge tillfälle att uppehålla sig i Paris för attleds sabrikationen. IIarefter uppmanar tidningen antingen de offentliga myndigheterna eller enskilda personer, att egna denna sak tillbörlig uppmärksamhet och sätta hr Hjorth i tillfalle att fullfolja sitt verk. Derefter tortfar tidningen: Danmark har äran at elektromagnetismens upptäckt, som skall föreviga II. C. Örsteds namn, men användandet af den funna kraften måste tillegnas andra länders vetenskapsmän. Här föreligger nu ett tillfälle, hvarigenom en af Örsteds lärjungar genom en i rättan tid och på rätt sätt egnad hjelp kan foga också ett rigtigt praktiskt begagnade häraf vid Danmark och det danska namnet. S Förfoganden angårnde emigrantsartgg. I anledning af de gräsligheter, som förekommit ombord å IIamburgska emigrantfartyg, har sinansdepartementet i Washington förelagt amerikanska senaten åtskilliga förslag. Uti dem framhålles nödvändigheten af att vidtaga bättre åtgärder till skydd för mellandäckspassagerarne och af en skyndsam revision af de gällande lagarna. Det skall bestammas. att mellandäckspassagerarne blott få inhysas på ett däck; att endast två barn från 1 till 5 års ålder (hittills 12 års barn) få gälla få en person; att hvarje fartyg, som har till affär att upptaga passagerare, måste hafva ombord ett fullständigt förråd at medicin, tillräckligt för såväl passagerare som besättning, samt en skicklig läkare eller kirurg; slutligen skola förbättringar vidtagas i luftvexlingen och matlagningen ombord. En norsk folkskollärare och klockare, Peder Larsen i Tromö, begrofs annandag påsk vid fyllda 84 års ålder. Om honom berättas följande: Från Tromön var han många gånger i sin ungdom vittne till, huru de fientliga skeppen kryssade fram och tillbaka ute på sjön i hopp att kunna uppsnappa en eller aunan seglare. En eftermiddag 1808 hörde kan ett starkt allarm ute på hafvet. Ilan springer då upp på den högsta punkten vid Tromö kyrka och kikar utåt sjön. straxt varseblifver han en engelsk fregatt, som blott ett stycke från land sköt på en proviantskuta och förföljde henne af alla krafter inåt land. Nu voro goda råd dyra. Han sprang i hast in i sitt hus efter sin säkra b , tillkallar en granne och zömmer sig derpå bakom en stor sten, beredd att söra hvad han kunde för att frälsa skutan. Denna hade om ett ögonblick fastnat inne på stranden, och då fregatten i anseende till sin storlek ej kunde ölja efter, utsattes storbåten, som i full fart styrde n på skutan. Den bakom stenen liggande Larsen samlar nu allt sitt mod och började af alla krafer skjuta på folket i båten, Han såg straxt en af dersonerna falla, och tyckte, att det var en af beälet. Engelsmännen väntade icke ett dylikt motagande från land, och trodde, att det var en hel lock på ön, som ville åt dem; derföre vände de iastigt om båten och rodde skyndsamt tillbaka till regatten, som om en liten stund åter gick till sjös. Skutan blef på detta sätt räddad och klockarens apperhet är i mångas mun, Berättelsen om hans sagd kom snart till konungens at Danmark öron, om hedrade honom med Dannebrogsorden.