Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1868, sida 3

Till Allmänheten. En mycket stor olycka har hemsökt Bohusläns skärgård. Den 19 Febr. voro tio bankfiskefartyg på resa till Aalesund för att bedrifva storfiske på de norska bankarne. Komna 12 mil nära bestämmelorten öfverraskades de af en truktansvärd storm. Fyra af dem lyckades uppnå hamn, men sex drefvo till sjös, och af dem har blott ett återkommit. Länge väntade man, att äfven de andra skulle komma till rätta, men fåfängt. Två månader äro nu förflutna, bref och telegrammer till hamnarne Norge och Skottland h fva alla gifvit nedslående svar, man har numera ingen förboppning, endast visshet, att fem fartyg, bemannade med 49 af våra yppersta fiskare, funnit sin graf i djupet. 17 enkor och 49 barn, det äldsta 13 år, jemte åldriga öräldrar begråta de saknade och uti dem sitt enda stöd och enda vilkoret för deras uppehälle. Värdet af de förlorade fartygen, af hvilka 2 j in första resa, hemmahörande på Malmön två, på Fisketången två och på Grafverna ett, med dubbel utrustning af fiskredskap, proviant och kläder, kan icke uppskattas ringare än till 25,000 rdr rmt, frukter af årslånga besparingar och strä vanden uti det mödosammaste och derjemte farligaste af alla yrken, storfisket på hafvet. Det under de sista åren kraftigt utvecklade storisket har genom denna olycka lidit stort afbräck, men närmast och mägtigast talar i denna stund leltagandet för de efterlefvande familjerna till de deras bästa år bortgångna männerna, fäderna och sönerna af åldriga medellösa föräldrar. Detta leltagande skall helt visst finna emottagliga hjeran äfven utom skärgården, som ej förmår med gna medel bispringa de nödlidande i den mån oehofvet kräfver. Fiskarens lif likasom sjömannens allmänhet är en ständig kamp emot faran och löden. Enkors och barns tårar äro kända på dessa custer, men ännu aldrig har en olycka inträffat, om drabbat så många hem på en gång med sorg ch fattigdom. Herren är — så lyda de tröstande o senkors och faderlösas vä Så skola vä le nu djupt sörjande vinna tröst i undergifvenheen och tålamodet, men de materiela behofvens vingande kraf kan endast lindras genom barmwertighetens kärleksfulla bistånd. I det vi härmedelst vädja till denna barmhertigiet, hvilken i vårt land och i dessa trakter aldrig rgätves varit anlitad, när det gäl!de verkliga behof. äga vi undertecknade, som hos konungens bef: ingshafvande erbjudit oss att bilda en nödhjelpsknitk, för att emottaga och på klokaste sätt annda samt redovisa de medel, som af den allnänna och enskilda barmhertigheten välvilligt cunna lemnas, vördsammast anhålla, att dessa melel insändas till Nödhjelpskomiteen i Lysekil, och tt de, som i Göteborg godhetsfullt insamlas, måtte flemnas till Fru Grefvinnan Ehrensvärd, som lofat mottaga dem. Vi våga äfven anhålla, att andra tidningar än rtens upptaga denna vår ödmjuka framställning. Lysekil den 23 April 1868. Gerhard von Yylen. G. E. Bumdsen. Otto Loenbom. B. G. Molien. Rob. Nordrall.