Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1868, sida 2

kändt är — var ämnad att undantränga Stanton. Senatens republikanska parti har hop kunna bevisa, att Jonson ålagt Th , I att i nödfall m ar — dande af våld sätta sig i besittning af krigsministören, men detta har ej lyckats. Betecknande för öfrigt är, att senaten flera gånger förkastat eller tillbakavisat vittnesbörd, endast för det de syntes gynnsamma för den anklagade. Öfverdomaren Chase (ordförande i anuklagelsekomiten) hade sålunda förklarat, att det vittnesbörd, som presidenten Johnsons sekreterare Welles afgifvit, med afseende på förhandlingarne om Stantons afskedande. måste anses som giltigt, men senaten förkastade denna förklaring med 26 röster mot 20. På samma sätt förkastade senaten öfverpostmästarn Randalls vittnesbörd, som gick ut på, att hela ministeren haft samma äsigt som presidenten om embetsvaraktighetslagen.