DE TJUGOEN. ) Pariserskildringar af Scholl. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. På Maroni — likasom annorstädes — prata landsmän gerna med hvarandra, och mina båda flottkarlar knotade högljudt öfver en by, som de hade lemnat den föregående qvällen, och hvars gästfrihet ej hade behagat dem. Byn kallades Tapanoni och tycktes vara ett riktigt näste, att döma efter deras vredgade utlätelser. Flotten dref emellertid utför floden, och de båda stallbrödernas röster bortdogo i dimman, oaktadt jag hade märkt att de sökte styrka dem genom flitiga klunkar ur en butelj. Emellertid hade jag fått den föga hugnesamma underrättelsen, att jag måste passera ännu en by, innan jag uppnått målet för min flodfärd. Tvenne dagar förflöto som vanligt. Ej ett spår efter menniskoboningar; jag började känna mig lugnare, då jag, på morgonen den tredje dagen, vid en kröknipg af floden, varseblef flera rökpelare, hvilka angåfvo närheten af menniskoboningar. Det var Tapanoni. Vid detta ställe srenar sig Marori, och denna utgrening utgör gränsen för de holländska besittningarne. Ofvanom byn förändras flodens namn ) Se H.-T. N:o 103.