UTRIKES. TYSKLAND. Några deputerade från B och II sen-Darmstadt hafva i tyska tullparlamentets möte den 1 dennes inlemnat en af cirka 70 national-liberala medlemmar biträdd adress, hvaruti bland annat uttalas förhoppningen, att , den nationella tanken skall verka till en fullständig förening af hela det tyska fäderneslandet; att det måtte införas en nationell representation för alla grenar af det offentliga lifvet i Tyskland; att nationens ära skall samla hela nationen utan afseende på parti, i fall en utländsk makt skulle söka förhindra Tysklands politiska enhet, samt att det stora enhetsverket måtte blifva fulländadt redan under konung Wilhelms regeringk. Som man ser, tillråder denna adress att utan vidare omständigheter sönderrifva Pragertraktaten, och lägger äfven an på Osterrikes tyska länder. Öm denna adress skulle — såsom telegrammet i går synes antyda — blifva antagen, så kan väl knappast franska regeringen låta bli att invända något deremot. Fullkomligt i den tyska stilen heter det i adressen: Vår nation aktar utländska makters rätt och önskar lefva i fred med alla sina grannar. Den borde derföre kunna vänta detsamma af andra, o. s. v. Utan tvifvel kommer väl ändå adressens antagande att stöta på åtskilliga svårigheter. Den sydtyska federativa fraktionen, som ledes af friherre 4hngen, skall naturligtvis rösta emot densamma, och många af de national-Jiberala medlemmarne torde väl, af undseende för först Hohenlohes ställning! vara böjda att motsätta sig adressen. Än vidare hafva de konservativa bestämdt förklarat sig emot en adressdebatt, som kunde föranleda till förvecklingar, och det demokratiska framstegspartiet synes jataga en neutral hållning. Af stort intresse är att erfara den ställning, som grefve Bismarck i denna fråga intager. Till ,,Independance belge skrifves härom från Paris, att han af egen drift inlåtit sig i samtal med franske ambassadören Benedetti om tullparlamentet och försäkrat honom, att det var den preussiska regeringens bestämda afsigt att hålla förhandlingarne inom det koamerciella området och icke gisva efter för någon påtryckning, som kunde förändra tullparlamentets ändamål och karakter samt påskynda Tysklands enhet. Det skall snart visa sig, huruvida denna försäkran varit allvarligt menad. Förutseende politici frukta, att med första en fråga af farlig beskaffenhet skall väckas — frågan om f. d. tyska förbundsfästningen Mainz. Redan för en tid sedan omtalades i en korrespondens från Paris till ,,Augsb. allgem. Zeitung, att det från pålitliga håll försäkrades, att franska regeriagen stvderade denna fråga med mycken ifver, samt att nämnde regering specielt icke skulle medgifva Preussen någon rättighet att sätta sig i besittning af en särdeles vigtig strategisk punkt, som låg söder om Mainlinien och utom nordtyska förbundets område. Till, Neue freie Presse berättas, att man redan i förra månaden i Paris väntade att i ,, Moniteur få se en not angående Frankrikes förhållande till denna kinkiga fråga, ,,hvilken måste anses långt vigtigare än den luxemburgska. Den nämnda österrikiska tidningen tillägger, att Frankrike utan tvifvel redan skulle gjort saken till föremål för diplomatiska förhandlingar, i fall krigsrustningarne der varit fullbordade. Andra organer påminna om, att Frankrike i Augusti 1866, till gengäld för sin neutralitet under kriget, i Berlin giorde anspråk på hela Rhenbayern och Rhenhessen, fästningen Mainz deruti innefattad (ett påstående, som likväl från franska regeringens sida alltid varit förnekadt), samt att grefve Bismarcks bestämda afslag härpå — trots hans förra otvetydiga löften om territoriala kompensationer — hos kejsar Napoleon och hans statsmän qvarlemnat ,,en bitterhet, som förr eller sednare måste leda till en konflikt de begge makterna emellan. För närvarande föreligger likväl intet faktum, af hvilket man skulle kunna sluta, att Frankrike väckt fråga om fästningen Mainz, eller ämnar bringa denna fråga å bane. Det enda, som man med visshet kan säga, är, att Preussens sednaste beteende mot storhertigen af Hessen-Darmstadt väckt ett obehagligt uppseende i Paris, samt att man håller skarpt öga på Preussens militäråtgärder i Rhenhessen. Huru man från fransk — och säkerligen äfven från österrikisk — sida uppfattar hela denna sak framgår af följande framställning i Mem. dipl. för den 2 dennes: , Efter hvad de officiösa preussiska tidningarne DDD bea