Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1868, sida 2

Från England. (Korrespondens till Handelstidningen). London d. 27 april 1868. Sedan i Lördags eftermiddag har hela staden befunnit sig i ett tillstånd af öfverspänning, ty ,hvisketöjet. såsom bönderna i Skåne i början kallade telegrafen, bragte den ena vigtiga nyheten efter den andra. Ehuru man hos er längesedan känner de underrättelser, hvarom här är fråga, torde det dock kunna intressera er att erfara, huru man här uppfattade dem. I Lördags middag skulle den stora jernklädda fregatt, som blifvit byggd vid Thames Iron Works storartade etablissement vid Blackwall, mellan Greenwich och Woolwich, men på norra stranden af Thames, gå af stapeln, i närvaro afnordtyske storamiralen prins Adalbert af Preussen, som hitkommit enkom för att öfvervara högtidligheten, preussiske ministern med familj, legationens ledamöter, andra högt uppsatta personer, tyskar i oändlighet och , mig med naturligtvis. Just som ceremonien var slutad, spred sig som en löpeld underrättelsen, att telegram ingått till ministern för kolonierna, att man i Australien skjutit på och sårat prins Alired (hertigen af Edinburgh). Allmän sensation, ty denne unge, enkle och rättframme furste är mycket afhållen. Så fort aftontidningarne kunde tryckas, blefvo de utsålda, och ända till fem upplagor fingo en strykande afsättning. Officielt kom underrättelsen, att prinsen på en tillställning för ett välgörande ändamål blifvit skjuten i ryggen af en person, som genast greps, dock ej förr än han illa sårat äfven en annan vid tillfället närvarande gentleman, och som öppet erkände sig vara en medlem af feniska brödraskapet. Prinsen blef bortförd och genast undersökt af läkare, som funno, att kulan skenat längs ett af refbenen och fastnat i den köttigare delen af bröstet. Följande dag blef hon med lätthet uttagen, prinsen var utan fara och kunde föras ombord, men blef af högste stationsbefälhafvaren beordrad att afstå från sin jordomsegling med , Galatea och skyndsamligen begifva sig hem. Händelsen inträffade i Port Jackson. Så sort underrättelsen anlände bit, begaf sig lord Buckingham genast till Osborne för att förbereda och underrätta drottningen härom. Sedan dess hafva flera telegrammer inträffat, som alla läto bättre och bättre. Ingen sårfeber, utan prinsen är så återställd, att han tros snart kunna lemna sjukrummet. Öfverallt talade man blott härom, och det fanns väl ingen, som ej ur hjertats djup uttalade sin afsky öfver detta barbariska attentat, hvilket i politiskt hänseende var desto mer omotiveradt, som den unge prinsen ännu endast är fregattkapten och aldrig deltagit i offentliga värf. Genom den ransakning, som förestår, får man framdeles veta sanningen. Emellertid torde detta nya brottsliga försök skadligt inverka på den dom, som antingen i dag eller i morgon faller öfver Clerkenwells-fenierna. Tidningar af alla färger äro i dag upptyllda med artiklar, som visa, huru allmänt omtyckt den unge hertigen är. Måtte detta verka som en balsam för det sår han så oskyldigt erhöll. Men ännu större villervalla blefilägret, då man i Söndags (i går) förmiddag utanför tidningsbyråerna, utanför , Mansion house (lordmayorns bostad) och på publika byggnader fann uppfästade kopior af ett telegram till utrikesministern från generalkonsuln i Egypten och från Alexandria, hvari han kort och godt meddelar, att kung Teodors här blifvit slagen, fångarne befriade, Magdala stormadt, Teodor sjelf dödad samt 15,000 man lagt ned vapen, medan förlusten å angriparnes sida var obetydlig. — Som det var Söndag, utkommo inga tidningar, och värdshusen öppnades ej förrän klockan ett, men då skulle man sett och hört hvilket väsen som uppstod. Notisen var kort och god, men detaljerna saknades, och ett vidt fält var således öppet för de politiske kannstöparne, Man fick nu också höra i de mest minutiösa enskildheter, huru det tillgått eller måste hafva tillgått, och slutsatser drogos, den ena äfventyrligare än den andra. Det var ett sorl som i en bikupa, men likväl förmärktes icke en gnista af den enthusiasm, som hos andra nationer vid dylika underrättelser uppblossar; man var så tvärsäker på en lycklig utgång på expeditionen, att frågan endast var om sättet. Hvart man kom, var Abyssinien samtalsämnet. På morgontidningarne sattes och trycktes hela natten; de voro beredda på en extra försäljning, som ej heller uteblef, ty redan vid semtiden belägrade nyhetss1ungriga hopar utdelningsställena, mest naturligtvis de populära billiga pennybladens, såsom Daily Telegraph, Standard, l