Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1868, sida 2

lan nu börja småningom inse, om de också ej vilja erkänna sina föregående, lika stora som storordiga misstag. Till de nya mödorna för denna riksdag höra pröfningen och antagandet af utgiftsstater för postoch tullverken samt för jernvägstrafiken. För tullverket förelåg förslaget till en normalstat, som blifvit ganska noga pröfvadt af Kgl. Maj:t. Det var ej att begära, att statsutskottet skulle intränga i frågan, uti alla dess många detaljer. När utskottet emellertid fann att reduktioner kunde och borde göras, var det i sin ordning, att utskottet förordade en framställning till Kongl. Maj:t med begäran om uppgörande af en ny utgiftsstat för nämnde verk, med angifvande af de synpunkter, hvarutur saken borde, enligt utskottets uppfattning, betraktas. Men utskottet hade icke låtit sig nöja dermed, utan hade, temligen på rak arm, föreslagit åtskilliga nedsättningar i den af regeringen framlagda staten, hvilka ledt till åtskilliga inkonseqvenser, såsom t. ex., att man nedsatt lönen för en tullförvaltare från 3,000 rår till 2,500, under det att man bibehållit det högre lönebeloppet för en annan tullförvaltare, hvilkens uppbörd är blott hälften så stor som den förres. Det låter sig ej förneka, att ju de förhoppningar landet hyst om en billigare tullförvaltning blifvit i viss mån besvikna. Väl hafva, såsom chefen för finansdepartementet upplyste, närmare 300 tulltjenster blifvit indragna, men totalsumman af utgifter har ej blifvit förminskad. Härvid bör likväl erinras, att de nya regleringarne afsett att gifva de mera underordnade tjenstemännen och betjeningen en alltför väl behöflig förbättring i deras ställning. Frågan gäller väl ytterst, huruvida icke en mera genomgripande förenkling af formerna är möjlig, på det att dermed, genom arbetets förminskning, äfven minskade utgifter må kunna vinnas. Det var en reorganisation af tullförvaltningen i denna riktning, som man väntade sig af den nye chefen för detta vidlyftiga verk.Af tjenster, som ansågos kunna och böra indragas, diskuterades i Lördags hufvudsakligen de två bibehållna distriktschefsplatserna i Göteborg och Malmö. Det medgafs att det kunde bereda trafikanterna på de båda platserna åtskillig beqvämlighet, men å andra sidan anmärktes, att förfrågningar till generaltullstyrelsen numera — sedan man erhållit telegrafen och jernvägen — vore en lätt sak. Serskilt påpekades, att dessa platser blifvit beklädda mer än en gång med män, som ej egt minsta bekantskap med tullverket, och drogs deraf den slutsatsen, att tjensterna voro af föga vigt. Här verka alltså samma skäl som i fråga om andra chefsplatser, t. ex. landshöfdingeoch biskopsembetena. Då man sett förrättningarne fortgå äfven i saknad af duglige chefer, ligger den tanken nära, att sjelfva platserna äro onödiga. Häri ligger en ny och kraftig maning till regeringen att väl iakttaga ett rätt befordringssystem. Embeten, som under en längre tid blifvit skötta som sinekurer, skola också blifva såsom sådana betraktade, och hemfalla då ohjelpligt, förr eller sednare, åt indragningens dom. Första kammaren hade, med förkastande af utskottets föreslagna löne-reduktioner, antagit K. M:ts proposition i ämnet, dock med bifall till de af utskottet föreslagna skrifvelser till regeringen. Andra kammaren antog utskottets förslag i dess helhet, dock emot en ganska stark majoritet. Det är alltså ganska antagligt att, vid den samfällda votering, som förestår, Kgl. M:ts proposition vinner riksdagens majoritet. Kamrarne sluppo på Lördagsaftonen plena, och en stor mängd af deras ledamöter begagnade sig då af en från krigsministern anländ inbjudning till ett besök på Marieberg, för att taga i betraktande de nya maskinerna för tillverkning af kopparpatroner. Två små ångslupar förde från Riddarholmen ett hundratal af riksdagsmän af båda kamrarne till det en qvarts väg från staden, vid ingången till Mälaren, belägna Marieberg, hvars stora stenhus intaga en dominerande ståndpunkt på en bergshöjd, derifrån en herrlig utsigt öppnar sig öfver Sverges hufvudstad. Inkomna i ett af dessa hus mötte man, uti en större sal, rader af de små maskiner, hvilka steg för steg förvandla den tunna kopparplåten till de cylindriska omslagen kring krutet och blyet i Ira tillhöra A 2 ,