Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1868, sida 2

kropp, men han vågade ej ansvara för det skakade förståndets återkomst. En mängd qvinnor besökte min hydda. Hvarje afton inkräktade fakulteten i kjortlar sjukrummet och samlade sig nära den sjuka. Förbättringen lät vänta på sig, och oaktadt allt mitt förtroende till vår förträfflige doktor, tillfredsställdes min otålighet mera af de underbara kurer, som man berättade för mig, ehuru mitt förstånd förkastade dem. Enligt dessa profetissor var tvagningen ingenting mindre än ett universalmedel. Den hjelpte mot alla slags febrar, läkte de giftigaste krypdjursbett, och jag minns till och med att man anförde exempel på hängda, hvilka derigenom blifvit återväckta till lif, och hvilka aldrig hade mått så bra som efter sitt luftsprång i galgen. Martine, som var utledsen vid svarta dekokter, ådagalade vämjelse, då man räckte henne koppen. Hon var ej ännu illräckligt redig för att kunna förstå mig. Förgäfves frågade jag henne likasom man illtalar ett barn, och upprepade samma ord väl tio gånger; hon svarade mig endast med sina stora, matta ögon och småog; tid efter annan återkom hon till sin avoritsång och insomnade vid den klagande slutrefrängen. En morgon, då man mer än vanligt hade proppat mina öron fulla angående vagningen, utbrast jag trött vid prat och raftlösa dekokter: — Nå, låt oss försöka den! ; Jag anförtrodde Martine åt Herrimans hustru, hvilken förstod sig på att behandla sjuka, och efter behörig tillåtelse företog jag resan till Hattas, denna gång