Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1868, sida 2

UTRIKES. TYSKLAND. I tulldepartementet blef — som vi redan meddelat — Simson vald till president, och den bayerske ministerpresidenten furst Hohenlohe samt hertigen af Ujest till vice presidenter. Simson yaldes så godt som enhälligt, deremot voro rösterna mera delade vid de tvenne valen till vice presidenter, hvilka föregingo hvart för sig. Till förste vice presidentplatsen erhöll furst Hohenlohe 238 röster, under det 59 föllo på v. Thlngen, en af hufvudmännen för de bayerska partikularisterna. Dessa 59 röster kommo från en koalition at partikularister, radikala och ultramontäner; omkring 50 af dem voro sydtyskar, resten nordtyska partikularister. Vid det andra valet till vice president samlade de sydtyska partikularisterna sina röster om deputeraden Neurath, som erhöll 51 röster, under det 138 föllo på den national-liberale kandidaten Roggenbach och 104 på hertigen at Ujest. Titt omval blef således af nöden, och vid detta röstade de flesta sydtyska partikularisterna på hertigen af Ujest, som de föredrogo framför Roggenbach. Ljest segrade dervid med 152 röster, under det Roggenbach fick 137, och 7 bårdnackade wiirtembergare ånyo röstade på Neurath. Dessa omröstningar hafva den betydelse, att de visa förhållandet! mellan de olika partierna eller grupperna i tullparlamentet; likväl kan man icke draga någon bestämd slutsats deraf, enär det ännu fattas mer än 70 medlemmar. Furst Hohenlohe tackade efter valet med ett tal, i hvilket han yttrade, det han icke trodde, att hans egen förtjenst vore orsak till valet, utan det afseende, som parlamentet ansåg sig böra fästa vid de sydtyska medlemmarne, hvaruti han såg ett bevis på, att sydtysk egendomlighet och sydtyska åsigter skulle finna aktning och erkännande i tullparlamentet, samt att let ,,genom patriotisk enighet och uppoffing skulle lyckas lösa den uppgift, som raktaten af den 8 Juli 1867 hade anviat församlingen. Det lägges vigt vid, ut den bayerske ministerpresidenten såunda i motsats till de preussiska talarne, wilka alla mer eller mindre tydligt beecknade den tyska enhetens fulländande om tullparlamentets uppgift, nämnt tullöreningstraktatens genomförande och inet annat som parlamentets uppgift.