Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1868, sida 3

Landsorten. Upsala. En upländsk runsten på Seinens bolten. I Upsala-Posten läses: Våra läsare påminna sig utan tvifvel, att kammarherren G. Fahnehjelm, såsom kommissarie vid expositionen i Paris 1867, efter erhållet allmänt tillstånd af K. M:t och särskildt af härvarande universitetsstyrelse, sistlidne höst till sagda exposition lät föra trenne runstenar (n:o 118, 292 och 570 i Liljegrens Runurkunder) i och hvilka under 1—200 år stått å gården till Gustavianska lärohuset. Han afgaf dervid en skriftlig och hos akademien förvarad förbindelse att gälda alla kostnader för de nämnde runstenarnes förflyttning bort ifrån och återförsel till deros gamla rum i Upsala, samt, enligt ett af professoren Säve framstäldt, särdeles välbetänkt och, såsom här kommer att visa sig, lycklig: förslag, att låta assurera dem, så att, om någon eller några af dem gingo förlorade, för hvarje sådan särskildt skulle erläggas 200 rdr. I bref den 7 April har nu, såsom vi genom professor Säves anförande till akademiska konsistoriets protokoll för den 25 April blifvit upplysta, kammarherre Fahnebjelm lemnat anförde professor den underrättelse, att väl tvenne af de från Upsala lånade runstenarne lyckligen blifvit hemsände till Stockholm och när som helst kunna hitsändas; — men att den tredje, en af de större (således Liljegrens n:o 292 eller 5709), olyckligtvis gått förlorad. Dermed tillgick så, att vid denna stens försel å pråm från Havre till Paris, tillföljd af en genom en väderby orsakad öfverhalning, han i sin låda gick öfver bord och sjönk. Och då alla dervarande sakkunnige enstämmigt förklarade, att ett — i alla fall högst osäkert — försök att från elfbottnen upptaga den tunga lådan skulle kosta minst 500 francs, så måste man afstå derifrån. — Kammarherre Fahnebjelm har ock, på grund häraf, redan tillställt professor Säve assuranssumman 200 rdr, att genom honom till universitetet öfverlemnas. Vid samma tillfälle professor Säve ofvan angifna datum härom underrättade akademiska konsistoriet framställde han följande tvenne förslag: 1:0. At då dessa i universitetets ego så oförmodadt komna penningmedel väl närmast torde böra användar till gagn för dess fornsakssamling, de nämnda 206 rdr måtte till förräntning blifva insatta i akade