Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1868, sida 1

beslutsam och beredd till allt. Under hela denna vecka hade jag ej kunnat dölja de oupphörliga striderna nollan mitt förstånd och mitt hjerta. Martine hade märkt min feberaktiga oro och mip förvirrade min. Hon hada yttrat vänliga ord och sökt att få dels mina bekymmer, men inför min envisa tystnad hade hon fruktat att visa sig oeftertänksam och hade ej vidare Påyrkat mitt förtroende. Jag var sysselsatt med att ordna en shalier vinrankor, som frodades utmärkt, då denna välgörande ljusglimt plötsligt upplyste mig. Jag lemnade genast mina verktyg och skyndade till hyddan, likt en nytörlofvad, som fruktar att gå miste om en dans med sin utkorade. Jag upplyftade förhänget, som jag anbragt utanför fönstret, för att skydda Pierrette mot de brännande solstrålarne. Barnet satt midt i rummet, allvarligt som en president och klädde en trädooka, som jag hade gjort åt henne. Martine, upplyst af en solstråle från det motsatta fönstret, liknade en helgonbild 2 af en gloria. ej, brottet fanns ej i min hydda. Detta lugn, denna frid och ordnin kunde ej hafva något gemensamt med onda tankar. Jag inträdde på tåspetsarne. Jag smög mig sakta fram till den. lilla; som hvarken hörde eller såg Mig, så upptagen var hon af sin docka. Då hon slutligen varseblef mig, uppgaf hon glädjerop. ummade med sina små ben och arbetade med armarne. Martine hade rodnat och bleknat omedelbart derefter ; jag hade ofta märkt denna ovanliga känslighet för intryck.