Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1868, sida 2

regering samt än i dag ställt mig i vägen och förhindrat doktor Wynters (professor i Öxford) besordran. 3:0. Att jag klandrat hvarje understöd af kyrkans eller allmänna medel ät presterskapet i de tre konungarikena. 4:0. Att jag i Balmoral vägrat åtfölja drottningen till kyrkan i Crathie. 5:0. Att jag mottagit päfvens tacksamhet för mina åtgärder i och för statskyrkans upphäfvande på Irland. 6:0. Att jag skulle vara medlem af en högkyrklig ritualist-församling. Enär jag vet, huru under tider af allmän oro rykten uppstå och utspridas genom den förenade verkan af nyfikenheten, lättrogenheten och lättsinnet, så vill jag icke beteckna dessa påståenden med några hårda ord; ej heller vill jag häntyda på de orsaker, från hvilka några af dem måste hafva framgått, ty jag är besluten att så länge som möjligt hålla en stor politisk stridsfråga och en ädel sak fri från det religiösa bigotteriets och konfessionella hatets gift. Men först och främst vill jag förklara, att dessa påståenden — alla och hvar för sig — äro osanna, så till bokstafven som andan, från början till slut, och enär det är mig omöjligt att så inveckla mig i efterforskningar och brefvexling, som fallet med mig nyligen varit, så tillåter jag mig bedja alla personer, som denna sak ligger om hjertat, att i sanningens intresse icke tro på sådana eller dylika påståenden, om de någonsin ånyo skulle förekomma. Mot tillvitelser af allmännare och obestämdare slag är här icke stället att ingå i svaromål. N. C. Gladstone. Arbetareoroligheterna i södra Lanchashire hafva nått en så betänklig höjd, att de kommit på tal i både öfveroch underhuset. Isynnerhet äro de våldsbragder af betydelse, som de personer, hvilka inställt sina arbeten, tillställt mot sina från Staffordshire komna arbetsvilliga yrkesbröder. Earlen af Lichfield i öfverhuset och major Anson i underhuset hafva för den skull framställt frågor, huruvida det är sannt, att polisen i Lancashire icke förmått skydda de annorstädesjifrån till Wigan komne grufarbetarne för handgripligheter; att de jernvägståg, på hvilka dessa arbetare befunno sig, blifvit stenkastade och passagerarne sårade. Till svar erhölls, att desto värre sådane dåd blifvit begångna. En deputation från grufegarne i nämnde distrikt hade meddelat regeringen det beklagliga förhållandet, och inrikesministern hade genast tillfrågat polisautoriteterna i Wigan, hvarför icke skydd blifvit lemnadt åt de ordentliga arbetarne. Svaret inneböll, att det till disposition stående manskapet icke var tillräckligt för att göra verksamt motstånd mot orostiftarne. Trupper blefvo då beordrade till Wigan, der för närvarande 300 man infanteri och kavalleri finnas för ordningens upprätthållande. SPANIEN. Den nya ministåren är sammansatt på följande sätt: Gonsales Bravo konseljpresident och inrikesminister, Roncali justitieminister och ad interim utrikesminister, Moyalde krigsminister, Belda marinminister, Orovio finansminister, Catalina minister för de allmänna arbetena och Marfori kolonialminister. Narvaev likbegängelse kommer att ske i kyrkan uti Atocha, hvarifrån liket skall transporteras till Loja, den aflidnes födelsestad. AFRIKA. Det skall nu snart komma att gifva sig, huruvida de engelska trupperna efter sin vunna seger skola lemna Åbyssinien och nöja sig med att hemföra de befriade fångarne som de enda segertroferna, eller om de före sin afmarsch skola söka ordna regeringsförhållandena der i landet och möjligen tillika förbehålla sig några fasta punkter, kanhända både inuti landet och vid kusten. Allmänna meningen i England har, så länge man var osäker om resultatet af expeditionen och man närmast hade de stora utgifterna för ögonen, mycket starkt uttalat sig för, att Abyssinien oförtöfvadt borde utrymmas, så snart fångarne voro befriade, enär detta var expeditionens enda ändamål. Det är likväl ganska möjligt, att denna mening efter segerbudskapet af den 14 dennes skall förändra sig, samt att man nu icke skall anse olämpligt, att England söker skaffa sig sgarantier för en ordnad regering i Abyssinien. Ätt sådane garantier äro öfverflödiga, medgifpes från alla sidor, Det enda band, som hittills hållit samman det abyssinska feodalriket, var vasallernas och befolkningens fruktan för konung Theodor, hans öfvermenskliga krigareduglighet och blodiga hämndgirighet. Nu, sedan han är död på, valplatsen, och sedan hans som oöfvervinnelig ansedda armå samt hans klippborg Magdala efter kort strid dukat under för en liten engelsk armekår, måste denna fruktan vara försvunnen, och alla höfdingar skola nu säkerligen tränga sig fråm för att få del af det väntade bytet. De ibland dem, som gjort engelsmännen tjenster — såsom furst Kassa af Tigre, dier furst Gobhesie, eller hvad de alla svarta potentaterna heta — skola säkerligen tro sig hafva anspråk på att blifva Theodors