Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1868, sida 2

veta hyilka pröfningar och mödor yi sehomgått, för att bereda henne ett bättre öde, Jag utvecklade en rastlös verksamhet. Jag arrenderade jord, fiskvatten och köpte skogslotter. Vår lilla skatt ökades oupphörligt till Martines stora belåtenhet, ehuru ön ej hyste penningbegär eller småk Å sporre läg ej i a Ivilken sporre j i dessa ord: a un för vårt Å Likräl hade jag flera gånger funnit min hustru tankfull, — nästan dyster. Då jag frägade henne om orsaken till denna plötsiga sorgsenhet, vände Non sig bort utan att svara, eller utbrast i tårar, om jag envisades att fråga henne. Jag tröstade henne på bästa sätt, men hon behöll sipa tankar för sis gjelf. Stundom, då hon såg min oro, fåttade hon mitt hufvud mellan sina händer och utbrast; — Bry dig inte om mig. Jag är tokig! Men, ser du, jag är rädd. Vi äro för lyckliga. — — Vi voro verkligen alltför lyckliga. JXIII. En förfärlig upptäckt. De mångfaldiga göromål, som dagligen upptogo min tid utom hus, och hvilka nästan alltid voro inbringande, beredde mig deremot angenäma dvällar vid min återkomst i hemmet. Varma ömhetsbetygelser, eller framtidsplaner rörande vår dotters lycka, voro de oföränderliga themata. Då slog jag min arm omkring Martines midja, förde henne till vaggan och gjorde