Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1868, sida 3

(Från Helsingborg). Ett kärleksäfventyr, som slutar inför rådhusrätten. Landtbruksinspektoren Sylvander å Svedberg hade till härvarande rådhusrätt uttagit kallelse och stämning å f. inspektoren å Höghult hr And. Pålsson, med yrkande om ansvar å denne; för det han i en mindre aktningsvärd kärlekshandel skulle hafva utgifvit sig för att vara ,,Sylvander på Svedberg. Med anledning af denna anklagelse hade Pålsson uttagit genstämning å Sylvander med yrkande om ansvar för beskyllningen. Af båda parterna hade vittnen blifvit kallade, som fingo omtala hvad de i saken och utanför densamma hade sig bekant. Hr Sylvander biträddes i rättegången af kommissarien L. Andersson, hvaremot hr Pålsson protesterade, menande att han icke försett sig med någon advokat, utan ämnade föra sin talan sjelf, och han ansåg att Sylvander borde göra i detsamma. Hr Sylvander förklarade orsaken till stämningen: Han hade först fått emottaga ett bret, som började ,,Bäste hr Sylvander och Pålsson och slutade med namnet , Marie Sjögren, hvars innerliga språk vittnade om en närmare bekantskap i mellan kontrahenterna, än att kär. kunde upptaga brefvet såsem varande afsedt honom, och han misstänkte då att möjligtvis innehafvaren af andra namnet, Pålsson, skulle kunna gifva honom upplysning i saken, hvarför han gick till denne, som då var qvar på Höghult. Hr Pålsson sade sig då ej hafva haft sådan bekantskap med ifrågavarande Marie Sjögren, som kunde berättiga henne att begära något slags understöd af honom, enär hon för honom var en vildt främmande person. Sylvander fick nöja sig härmed, men efter några dagar fick han en ny skrifvelse, ställd till Bäste hr Sylvander, deri brefskrifvarinnan förelägger sin älskling ,att inom d. 13 i denna månad infinna sig och uppgöra med henne, i annat fall vore hon nödsakad att gå till presten i den församling der han var, ty det var icke Pålsson utan hr Sylvander, som hon hade med att göra; vidare hotade hon att gå och uppdaga förhållandet för hans systrar och så skulle hela slägten få veta det. Med anledning af dessa botelser reste hr 8. in till staden för att träffa hr Pålsson, men var detta fruktlöst. Hemkommen skickade han sin ladufogde och hade denne bättre tur, i det han trästade den han sökte å Vallåkra gästgifvaregård. Pålsson, som uppmanades att medfölja. till Svedberg, för att förklara sig, vägrade, men medföljde till Helsingborg. Hr Pålsson förklarar att han icke vetat af något förrän han blifvit presenterad ett af de ofvannämnde brefven. Han hade då rest in till staden och för att vara säker på sin sak och visa sin oskuld hade han af Marie Sjögren, hvars namn han af brefvet fått veta, skaffat sig ett skrifligt intyg, deri hon förklarar att inspektoren And. Pålsson icke haft sådan bekantskap med henne att han kan vara fader till det barn, hvarmed hon är hafvande. Den älskvärda sköna var också tillstädes, uppkallad af hr Sylvander för att upplysningsvis höras. Hon omtalade att hr Sylvander (hårvid pekande och vändande sig mot Pålsson) ofta besökt henne der bon bodde på Liden, och hade hon all