Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1868, sida 2

ningen rörande denna punkt börjades af h. exe. frih. De Geer, som öppet förklarade, att han ej gjort sig någon särdeles liflig förhoppning derom, att regeringens förslag, åtminstone oförändradt, vid denna riksdag skulle komma att gå igenom, d. v. s. förklaras hvilande till grundlagsenlig behandling vid en kommande riksdag. Talaren ville ej heller nu derå yrka proposition, då äfven, om förslaget förkastades, detta ej innebure hinder för frågans lyckliga lösning intill den riksdag, då, enligt grundlagen, ett slutligt afgörande deraf kan komma i fråga. Då riksdagen tillsatt ett särskildt utskott för att yttra sig rörande ifrågasatta ändringar i administrationen, kunde det ej förefalla så underligt om representationen fruktade att genom ett bifall för det närvarande till Kongl. M:ts proposition binda händerna på sig. Grefve E. Sparre kunde ej finna, att konstitntionsutskottet rätt uppfattat frågans vigt, då det tillstyrkt afslag å en framställning af den betydelse som nu föreliggande ämne. Näringarne och de allmänna arbetena voro nemligen af den utomordentliga vigt för landet, att för desammas befrämjande inom regeringen erfordras en målsman, som egde icke allenast fackkunskap, utan äfven tillfälle att odeladt egna sig åt dessa ärendens behandling. Härmed åsyftades ingalunda något underkännande af nuvarande ministörs verksamhet, hvilken tvärtom af talaren på det amplaste vitsordades. Men äfven de bästa och friskaste krafter måste ovilkorligen nedtyngas och förlamas af de sig inom departementen hopande göromålen. Hvad beträffar det för administrationsfrågans behandling tillsatta utskottet, hvarom man egentligen ej hört annat än att det haft särdeles svårt att få ledamöter och ordförande, vore väl derpå icke särdeles mycket att bygga; och talaren skulle derför helst velat yrka alslag å utskottets hemställan, men efter hvad h. exc. justitiestatsministern yttrat, finge han åtnöja sig med att hafva uttalat sina åsigter i frågan. Hr Rydin förklarade att det ingalunda undgått utskottet hurusom någon lättnad borde beredas i den börda, som genom ärendenas mångfald ovedersägligen tryckte på vederbörande departementschefer. Lika litet hade man förbisett den omvårdnad man vore skyldig näringar och industri; men frågan är huruvida nu föreliggande förslag komme att medföra åsyftad verkan vare sig i ena eller andra hänseendet. Det kunde nemligen anses betänkligt att genom bifall till Kongl. Maj:ts proposition, i grundlagen införa stadgandet om ett nytt departement, hvarigenom detsamma förlänades en viss karakter af orubblighet, som kunde lägga hinder i vägen för ett ändamålsenligare ordnande af förvaltningen i dess helhet; och hvad beträffade det skydd, som genom förslagets antagande skulle beredas närmgarne, trodde tal. att den förnämsta häfstången härför vore den enskilda fliten och omtankan, hvarförutan inga departement af nu åsyftad beskaffenhet skulle medföra någon verkan. Talaren slutade med att yrka bifall till utskottets hemställan i denna punkt. Grefve C. G. Mörner ville, om äfven dermed ej något i öfrigt kunde åstadkommas, dock uttala sina åsigter i ämnet, af fruktan att tystnad härvidlag kunde komma att betraktas som om talaren tänkte lika med konstitutionsutskottet, hvilket ingalunda vore förhållandet, då tal. tvertom önskade framgång åt det kongl. förslaget. Grefve Hen. Hamilton hade med värma omfattat det förslag, som, en gång förut i samma riktning afgifvet, dock föll vid 1860 års riksdag. Några omständigheter hade sedan dess ej förekommit, som kunnat verka ändring i talarens åsigter om det önskliga deruti, att ärenden rörande jordbruk och kommunikationer finge en särskild organ inom regeringen. Då kunde man med fog begära att författningar, som i fråga härom från regeringen utginge, vore stödda på tillräcklig sakkännedom. Om sådant tilläfventyrs nu ej blefve fallet, hade man derför att tacka sig sjelf, då man ej velat biträda det förslag regeringen afgifret. Tal. ville emellertid nu ej begära bifall till K. M:ts proposition, då dels justitiestatsministern ej påyrkat sådant, dels ock faran af ett års dröjsmål ej vore af någon betydelse för frågans lyckliga lösning inom grundlagsenlig tid. Härtill kom äfven ett skäl, hvarå dock ej lades särdeles vigt, nemligen den ifrågasatta möjligheten af landtoch sjöförsvarsdepartementens förening. Hr Hasselroth hade visserligen från början ernat förorda bifall till K. M:ts proposition, men då enligt talarens tanke det dermed åsyftade ändamål under nuvarande förhållande lika väl kunde vinnas genom antagandet af det utaf utskottet uppställda motförslag, yrkade tal. bifall till utskottets hemställan, som äfven förordades af hr Landgren. Sedan hr v. Koch uttalat några anmärkningar mot utskottets förslag blef punkten, efter framställd proposition, af kammaren godkänd. Uti 2:dra punkten hade utskottet likaledes afstyrkt bifall till K. M:ts proposition om ett tillägg till 7 å reg.-formen i syfte att konungen derigenom måtte beredas rättighet att uppdraga vissa ärenders afgörande åt departementschef. Vid föredragningen af denna punkt fästade h. exc. frih. de Geer uppmärksamheten derå att, då man visat sig sinnad att väsentligen inskränka kollegiernas administrativa verksamhet, det äfven vore nödvändigt att i samma mån utvidga departementschefernas myndighet i vissa fall. IL. exc. vederlade i öfrigt de af utskottet anförda skälen för dess arstyrkande af bitall till regeringens förslag, hvilket hufvudsakligen framlagts såsom ett initiativ från regeringens sida för att tillmötesgå den uttalade önskan om en reform af de förvaltande verken. Kunde representationen utfinna något bättre förslag vore det talaren kärt, emellertid kunde man cj lägga regeringen till last, att densamma underlåtit fästa afseende å frågan. Sedan hr Nordström underkastat det kongl. förslaget en ganska sträng granskning, hvarat framgick att talaren ingalunda kunde gilla en princip, som skulle leda derhän att man finge åtta konungar i stället för en, samt hr Rydin ytterligare utrecklat de skäl utskottet mot den kongl. propositionen anfört, blef äfven denna punkt af kammaren godkänd. Sedan kammaren äfven bifallit utskottets i 3:dje punkten gjorda hemställan om afslag å en motion af frih. v. Schultzenheim, bland annat, att konungen må ega förordna en ordförande i statsrådet, öfvergick man till det af utskottet, tillföljd ar dess motionsrätt, framlagda motförslag. Utskottet förelår att mad ändring ; Pa Ce hisest 124 1.