Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1868, sida 1

i kan emellan 12 och 1, då de försvarande rande under en timmas tid. Slutligen ningar och slita ondt, bara för att visa sig granna, bara för att fungera som en parad-arm och bara för att uppträda på styfva linan, hvilket i den reguliera armöen anses vara det vigtigaste. Se det hade de frivillige ej lust till. Armåens kommando-expedition blef öfverhaglad med memoranda, tidningarne af alla färger togo de srivilliges försvar och tilltvälade det höga armebefälet så grundligt, bevisande huru oduglige de voro att anordna då det gällde, så att det blef en hederssak att återgå till det först uppgjorda programmet, som således i ellofte timman blef återupptaget. General Lindsay är inspekterande öfverbefälhafvare, men befälhafvande armöchefen i Portsmouth general Buller skulle för dagen föra högsta befälet. Dagen börjades med den skönaste sol och det -Iugnaste väder man kunde önska sig. Redan dagarne förut hade många enskildta frivilliga rest ned, men mängden forslades truppvis samma dag från klockan half 5 på morgonen, med bantåg. som afgingo hvar sjerdedels timme, på de tre olika banorna, till dess att klockan 10 på förmiddagen omkring 30,000 man stodo uppställda vid Portsmouth. Färden gick med en hastighet af omkring 60 mil i timmen. Planen för dagens öfningar var, att en fiendtlig armå hade landstigit på kusten och marscherade mot staden för att bemäktiga sig flottans dyrbara etablissementer. Detta skulle garnisonen, flottan ock i hast från det inre af landet tillkallad arme frivilliga söka hindra. Hela truppmassan var indelad i 4 divisioner, hvaraf två voro angripare och två försvarare. Dessa hade till understöd garnisonen å 5,00 man och den lilla flottan. IIVarje division var indelad i fyra brigader. Fienden anryckte klocbesatte höjderna rundt omkring, hejdande hans marsch genom en väl riktad eld från sina några och sextio kanoner (alla hörande till frivilliga artilleriregementen). Infanteriet ryckte ut på kedjor, tiraljegingo de försvarande öfver till offensiven. Anfallet utfördes samtidigt från flera punkter i briljantaste stil. På ett ställe stormade försvararne öfver en i hast uppslagen pontonbrygga af 100 fots längd, hvilken, 10 minuter efter det den af en frivillig pontonierkår påbörjats, kunde passeras af artilleri. Fienden stannade örverraskad och samlade sig att tillbakaslå angreppen, men då framryckte på venstra flygeln en afdelning kanonbåtar, bogserande större skeppsbåtar från linieskeppen, alla bevärade med grofva retflade kanoner, bärande så långt att de sjelfva kunde hålla sig utom skotthåll. Spridande död och förvirring bland fienden, slungade de under en halftimmas tid ouppbörligt mördande projektiler blend motståndarne på venstra flygeln, de frivilliges artilleri åskade i fronten, infanteriet slogs i spridd ordning, men nu inträffade, att försvararnes högra flygel, bestående af den reguliera armåen, beväpnad med de nya kammarladdningsgevären af Sniders modell, angrep motståndarens venstra flygel med sådan kraft, att han kastades på hufvudstyrkan. Man fick nu en aning om hvad dessa gevär i en verklig batalj skulle duga till; deras eld var så jemn, att det hör des som om en kontinuerlig åska ;e; alla öfverygades att, om det varit allva ar, skulle de nedmejat allt. Från alla håll bragt i förvirring började fienden vackla och måste, då från försvararnes sida signal till allänt anfall blåstes, vika för det häftiga ;åträngandet, men drog sig långsamt tillaka, försvarande terrängen tum för tum, begagnande hvarje skydd, som erbjöd sig ör tiraljörer att betäcka reträtten. Tvenne mindre byar voro i närheten, man slogs å gatorna, man sköt från fönster, från uthus, skjul och trädgårdshäckar, och denna afdelning af striden lifvade alla till extas, 4 4 så att en stand höll det på att blifva blodigt allvar af leken. Utträngda äfven ur byarne, och åter på öppna faltet, började återtåget gå litet raskare, underhjelpt af i ett förföljande frivilligt kavalleri, som tog. många fångar, hvilka till straff fingo öl och smörgåsar. Klockan 4 var allt slut; signalen ,eld upphör var blåst, och ifred och sämja marscherade Londonerkärerna till den plats, hvarest defileringen skulle försiggå med dem som skulle fara hem den vägen. Att en parad skulle utföras så, klanderfritt som en reguliär, med dylika a pedanterier ständigt bråkande armö kan öra en defileringsmarsch, väntades af ingen, helst denna massa ungdom ej sofvits natten förut, varit 18 ummar under vapen, si marscherat ett par svenska mit, fått litet eller nästan ingen mat samt var upphetad efter stridens men paraden gick dock I t bra, några militära kritiker anmärkte 1 serligen, att afstånden cj voro så strikte, ej heller lederna så stadiga, som man for 4 drar, men att utan förutgangen repetition vänta, att en från alla håll samlad arme lt af några och tjugo tusen man skulle mä-l, erligt utföra sådana sakor, hvilka för öf-!s rigt hafva ingen vigt och betydelse, hade sä varit en orimlighet. Klockan 10 på aftonen voro de första afdelningarne åter il London, och före midnatt den sista tränen.I Alla de frivillige deltagarne voro öfver-ja lyckliga, men trötta, nedsmutsade och hung-! riga. Dagen var i alla afseende lyckad, ;l och ej mer än en mening finnes derom, I alldenstund man ej sett c.. enda angrepp il eller klander i någon tidning af hvad färg!e cam Matta Aladda da AHHHKHFAnH .