baron Budberg och besvärade sig både hos de i Paris bosatta förnäma ryssarne och vid hofvet i Petersburg deröfver, att Budberg nekat honom upprättelse. Efter detta följde en scen i väntsalen vid Verviers, der Meyendorff slog Budberg med en käpp, hvarefter den sistnämnde yttrade till de omkringstående: ,,Cest un fou! För att få ett slut på spektaklet beslöt sig baron Budberg omsider för duellen. FRANKRIKE. Från Paris skrifves den 17 dennes till . Köln. 2eit.: ,Lagstiftande församlingens finansutskott har i går konfererat med ministrarne och meddelat dem sina förslag om nedsättande af utgifterna för armen och flottan. Utskottsmedlemmarne åberopade sig på statsministerns förra försäkringar om fredens upprätthållande. Både krigsoch marinministrarne förklarade, att de icke kunde gå in på de af finansutskottet begärda nedsättningarne; Rouher anförde, att han bestämdt kunde förnya sina förra försäkringar, då det likväl å andra sidan vore tydligt, att Frankrike endast då kunde atstå från åtgärderna för sin säkerhet, om de andra makterna föregingo med afväpningen. Finansutskottet har i dag ett nytt möte och skall i morgon meddela regeringen sitt beslut. Det är visst, att regeringen icke gifver efter för utskottet; om utskottet således icke ger med sig, måste saken utkämpas i lagstiftande församlingens plenimöten. ENGLAND. Frågan om den irländska statskyrkans afskaflande synes icke finna en så snar lösning, som på några håll varit antaget. I intet fall vill det — åtminstone för närvarande — synas, som skulle kabinettet Disracli behöfva frukta, att denna fråga skall leda till kabinettets fall. Oppositionen synes gilla det råd, som , Times gifvit med afseende på den taktik, som bör följas i denna sak. ,,Times anser rådligast att låta det nuvarande kabinettet stanna vid statsrodret tills nästa parlamentsval och till en början endast nöja sig med det principiella beslutet mot den irländska statskyrkans fortfarande bestånd. Dertill är antagandet utaf det första af Gladstones förslag nog. Det ytterligare genomförandet borde deremot öfverlemnas till det nya parlamentet. Men detta var väsendtligen just hvad som begärdes i lord Stanleys förslag, hvilket af parlamentet blifvit förkastadt. Oppositionen synes således, nader det parlamentet varit ajourneradt, hafva äfvertygat sig om ändamålsenligheten deraf. Det engelska parlamentets traditionella betänksamhet vid afgörandet af alla vigtigare frågor synes således äfven i detta fall hafva bekräftat sig. En korrespondent från London till .Indep. belge yttrar sig något annorIunda om den hållning, som Disraeli ämnar antaga till det ånyo sammanträdda parlamentet. ,Kabinettet hoppas — säger korrespondenten — kunna inskränka den majoritet, som röstat för Gladstones första förslag, från 60 till 40 röster. Denna obetydliga framgång synes ministören tillräcklig för att qvarblifva tills de nya allmänna valen. Men om miniptören icke skulle hafva lycka med sig i detta fall, skall den möjligen afgå, enär man icke vågar upplösa parlamentet ett par månader före valen, som i hvarje fall skola företagas i början af nästa år. Disraeli vill uppbjuda hela sin förmåga för att genomdrifva ett förslag, som, utan att angå det egentliga innehållet i de af oppositionen framställda förslagen, öfverlemnar omröstningen till nästa parlament, hvilket — efter hans förmenande — först är kompetent att afgöra frågan. Man tror dock icke, att det skall lyckas honom att åstadkomma någon betydlig inskränkning i Gladstones majoritet. AFRIKA. Om Livingstone lyckligen och väl återvänder från sin djerfva resa, så skall han säkerligen icke allenast hafva att meddela geografiska upptäckter, utan äfven lemna upplysningar om den slafhandel, som bedrifves i östra Afrika, ty han har just genomvandrat de trakter, som äro kända för menniskohandeln i dess värsta utsträckning. Churen missionary society har till engelska regeringen inlemnat en skrifvelse, för att anhålla om dess medverkan till undertryckande af detta onda. I denna skrifvelse säges, att endast till Zanzibar föras årligen 30,000 slafvar, och denna handel beröfvar östra kusten af Afrika sin befolkning till den grad, att menniskojägarne framtränga ånda till de stammar, hvilka bebo aflägsna ställen i det inre af verldsdelen. En stor del af handelsförbindelsen från det inre af Afrika går till Egypten och Röda hafvet, en annan till persiska viken och vestra kusten af Indien, och enär portugiserna för skeppsrr Tccfjcgchg —