Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1868, sida 1

Från England. (Korrespondens till Handelstidningen). London d. 16 April 1868. Hela veckan hafva vi njutit af det herrligaste vårväder, atan att besväras af något slags öfverdrifven värme, till mycken fromma för alla de oräkneliga nöjesökande, både från stad och land, hvilka begagna de sedvanliga påskferierna för att göra sina ,,holydays. Man ser dessa dagar på gatorna helt andra fysionomier, bemärker på klädseln, hör på talet genast, att det är främlingar, som öfverallt jemka sig fram, gapande och så tydligt uttryckande sin förundran, att ,,the Shalpers enast söka lägga embargo på den gröne för att på ett eller annat sätt plocka honom. Alla teatrar, musikhallar och förlustelseorter hafva till trängsel varit fyllda, öfverbjudande hvarandra i retande programmer. Parker och promenader hafva varit öfver höfvan befolkade, och de allmänna inrättningar, hvilka ej bevilja fritt tillträde, öppnade sig under veckan mot en afgift af sex pence, hvilket här är detsamma som inlet för ,,the million, när det handlar om nöjen eller öfverflödsartiklar. 20ologiska trädgården bibehåller alltjemt sin dragningskraft och var i Mändagsj besökt af öfver 23,000 menniskor mot 6 pence. Kristallpalatset besöktes Långfredag af c:a 47,000 personer och hade utom allt annat en storartad andlig konsert att bjuda på. Vår landsmaninna fröken Eneqvist deltog både då och i Lördags i sången, men reser om ett par dagar till Paris. Vår långe vän, den väl bekaute Göta artilleristen, väcker mycket uppseende, och mot en särskild afgift af en shilling kunna de kristallpalatset besökande få stilla sin nyfikenhet genom en kort andiens i hans storhets arbetsrum. Man begagnar sig flitigt deraf; vår f. d. artillerist är ganska munter och spräksam, spinnande sina-historier på ett underhållande sätt, och saknar aldrig samtalsämne från sitt föregående omvexlande lif. Under det att främJingarne hitkommo, bortskickade staden sina innevånare åt alla håll och kanter, men dock ingen dag i sådan skala, som Annandag Päsk, då, utom de frivillige, massor skulle ner till Portsmouth, att se den mycket omordade revyen. I parlamentet kallades denna stora armö af skarpskyttar för en ,,sbam-armå, det vill s en armå för roskull och endast att lysa med. Den som yttrade ordet är dock ej någon motsändare till iden, tvertom en af dess ifrigaste vänner, som uppofirar bade tid och penningar, samt är sjelf öfverste för ett af de finaste frivilliga regementerna i London. Det är lord Ranlagh. Ordet och yttrandet, om ej väckande ondt blod, då det kom ifrån det hållet och med god mening, förorsakade bland de frivillige en liflig rörelse, stegrande ambitionen till det högsta. Man öfverenskom att visa; att man kunde göra något och vara af nytta, uthärda strapatser m. m., bara man vades. Det på långt asständ be Portsmouth valdes att blifva platsen för detta års fältmanöver, och staden hade ett oerhördt besvär att ordna för denna heta dag, under hvilken både trupper till ett antal af 6000 man och en afdelning af flottan skulle deltaga i simulakern. Hvarje timma, hvarje minut ingingo anmä om deltagande, och då antalet fa g öfversteg 30,000, började vederbörande blitva oroliga. De hade gjort dispositioner för att sköta om några och tjugotusen, och sågo derigenom sina planer totalt korsade. Vid en sammankomst med öfverbefälet beslöts åtta dagar förut, att man endast skulle tillställa en parad och defilering, emedan plats ej fanns för en