Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1868, sida 2

dem med sina långa lansar. Till venster i förgrunden synas tvenne foreslieri, synbarligen konstnärer — den ene är antagligen målaren sjelf — hvilka betrakta denna äkta italienska tafla, full af lif och färger, som här med stort mästerskap är fängslad vid duken. Äfven bland bildhuggeriarbetena träffa vi flera, hvilkas med sorgflor kringvirade fotstycken säga oss, att de äro oeuvres posthumes. Det är Bissens efterlemnade arbeten. Bland dessa måste jag isynnerhet framhålla — utom en staty af fru Heiberg — en bedjande engel, som med hopknäppta händer och stora vingar synes liksom sväfva upp mot himlen. Likasom Mozarts Requiem, hans sista verk, först kom att ljuda vid hans egen bår, så blef äfven denna engel, hvilken, så vidt jag vet, äfven var Bissens sista arbete och som ursprungligen var bestämd för ett fremmande grafkapell, först invigd vid hans egen sorgefest. — En stor del af de öfriga bildhuggeriarbetena äro porträttbyster; utom dessa måste jag serskildt omnämna en grupp i gips af en yngre konstnär, L. Prior, föreställande Marsk Stigs döttrar, lutande sig mot hvarandra. Så tog den äldsta den yngsta vid hand; så vandrade så vida de verlden omkring — i detta ögonblick är det synbarligen, som konstnärn framställt dem. Brödraländerna äro endast mycket svagt representerade på utställningen. G. Saloman i Göteborg, som förr var en stadig gäst här, har under de sednaste par åren uteblifvit, och från Sverge är det blott en enda konstnär, och detta en afliden, nemligen professor Stäck, af hvilken finnas tvenne målningar: Gripsholm i månsken och utsigt från en romersk villa med Peterskyrkan i bakgrunden. Från Finland har bildhuggaren W. Runeberg sändt en staty i gips, , Merkurius som Iyrans uppfinnare, och från Norge ha Glosimodt samt C. L. Jakobsen insändt bidrag. Deremot måste jag, innan jag slutar min revy, omtala en målning af fransmannen Ch. Trangois, bestämd till Sverge. Det är porträttet af den franske baronen Taylor, ,,president fondateur för de franska sångföreningarne och likaledes president för den stora sångfest, som förlidet år hölls i Paris. Taflan är omgifven utaf en målad ram af egyptiska sarkofager och sfinxer (!) På en metallplåt nerunder läses ungefär följande: , Offert par baron N. Taylor aux tudiants dUpsal. Souvenir de grand concours-festival. Paris AÅout 1867. Pråsident baron M. Taylor. Commissairs mr Edouard Wolff et Asger Ilammerich. Ilärester följer en uppräkning af samme baron Taylors ordnar — hvaraf han för öfrigt bär en god slump på bröstet — och de mångfaldiga sällskaper, af hvilka han är medlem. Det är alltså en gåfva till Upsalastudenterna. Habeant! Herr baron Taylors namn påminner mig för öfrigt om en annan sak, hvarmed han efter all sannolikhet står i förbindelse. Det är det stora sångartåget till Danmark af franska orphåonister, som är projekteradt till i sommar. Herr Ed. Wolff uppehåller sig för närvarande här i staden, och man sätter, säkert ej med orätt, hans vistande här i förbindelse med täget. Kommer det till stånd, så blir här rätt muntert i sommar, och vi hoppas då att så se många kära svenska gäster hos oss vid den tiden, ty orphonisterna ha i allmänhet vackra röster, och de serskilda kretsarne äro väl sammansjungna. Af ojemförligt större betydelse är emellertid ett tågå, som ordföranden för den härvarande stora arbetareföreningen, redaktör C. V. Rimestad, ämnar företaga i sommar. Han önskar nemligen beresa hela landet, utbyta erfarenheter med de olika arbetareföreningarne rundt omkring samt hålla ett eller två föredrag, för att; visa huru saken tages uti den stora föreningen i Köpenhamn. När han är färdig dermed, ämnar han sig till Sverge och Norge, för att på samma sätt träda; i förbindelse med dervarande föreningar. Han har redan tillskritvit dessa härom, och från flera ha gynnsamma svar ingått. När denna resa är fullbordad, hoppas han att kunna sammanträffa med delegerade från alla de nordiska länderna vid en stor skandinavisk arbetarekongress i Köpenhamn. Det är en stor tanke att på så sätt samla alla det kroppsliga arbetets män, men en tanke, hvars uppfyllande tiden alltmer och mer kräfver. Och till dess realiserande vilja vi önska honom all möjlig lycka och framgång! Ad. B. UTRIKES, ÖSTERRIKE. Er viotige led 3 dan lada af mA a