Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1868, sida 3

(Från Örebro.) Fånggevaldigern Pettersson undergick i Tisdags ransakning vid Örebro häradsrätt, tilltalad för det han låtit den förut emnämnde handlanden Meijer rymma sin kos. Nerikes Alleh. berättar derom: Innan vi redogöra för, hvad dervid blef ådagalagdt, nämna vi att P. — som i 23 år stått i fångstyrelsens tjenst, 6 år såsom fångknekt och 17 som gevaldiger, — tvenne gånger förut blifvit dömd till ansvar för försummelse i tjensten. Petterson afgaf till att börja med ett svaromål, hvilket, ställande honom i en mindre ofördelaktig dager, hade det lilla felet att i väsendtlig mån afvika från sanningen, såsom sedermera under ransakningens gång visade sig. Sålunda styrktes medelst vittnen och erkändes omsider af den tilltalade, att han, såsom vi förr uppgifvit, tillsammans med Meijer, under dennes forslande från Karlstad, varit inne å biljarden i Kristinehamn; att han tilllåtit sin fånge begifva sig upp till egendomen Willingsberg, der Meijer af värden på stället förskaffat sig 20 rdr såsom lån; att han, Petterson, efter förtäring af bränvin och öl i Wintrosa Sanna, blifvit rusig och ingått i ett annat rum, än det, der Meijer, som för öfrigt tillåtits ensam gå ut och in, vistats; att han icke sjelf lagt märke till eller låtsat om, att Meijer afvikit, utan biifvit uppmärksamgjord derpå af husfolket; att han icke vidtagit någon åtgärd för fångens efterspanande, icke ens utgått ur gästgifvarebyggningen; samt att han ej heller sedermera anmält förhållandet till närmaste kronobetjent. Härförutom medgaf P. sig hafva åsett, huru Meijer, några minuter innan han begaf sig på flykten, upptog ur sin kappsäck en skjorta och ett par strumpor, hvilka han inlindat i en medhafd filt. Såsom anledning till sin eftergifvenhet mot fången, androg Pettersson, att han — enär fångförpassningen ej blef uppläst vid Meijers öfverlemnande till honom i Karlstad, och han, såsom icke läskunnig, varit urståndsatt att sjelt taga kännedom om densamma, — ej vetat, det M. varit dömd för stöld, utan satt tro till dennes förklaring, att han blifvit förpassad från Karlstad endast och allenast för att ingå svaromål angående förtalskade varor. Härjemta påstod P., att fängelsedirektören i Karlstad förklarat M. vara ,en aktad man, men medgaf dock sedermera att försigtighet blifyit honom vid sångens öfverlemnande älagd. Pettersson förklarade för öfrigt, att M. visat sig så innerligt , beskedlig, att misstro ej gerna kunnat mot honom hysas. Målet uppsköts till sista rättegångsdagen, dels för upplysningars anskaffande om det ansvar, som drabbat Pettersson för hans fordna försummelser i tjensten, dels ock för inkallande af flera vittnen