nålstyrelse på landet intet maximum tor rostrått blifvit bestämdt, ehuru sådant stadgats för stadskommunerna, torde få sökasi den omständigheten, att då för all på arrende upplåten jord rösträtten skall utöfvas af arrendatorn, icke af jordegaren, samt det syntes ligga i sakens natur att en till arealen särdeles betydlig jordegendom icke kunde i hela dess vidd af egaren brukas, utan måste delvis utarrenderas, så antogs det såsom en gifven följd häraf, att någon ytterligare, särskildt bestämd röstbegränsning icke erfordrades. Emellertid anmärkte 1859 1860 års allmänna besvärsoch ekonomi-utskott, att, äfven om vid ofvanberörda förhållande någon öfverdrifven röstöfvervigt å de stora jordegarnes sida icke vore att befara, kunde dock inom kommunen ligga någon stor fabrik eller annan industriell inrättning, som, i följd af sin höga bevillning och derå grundade höga skattetal, komme att snart sagdt ensam bestämma kommunens beslut, i fall dess rösträtt ej i förordningen begränsades. I betraktande häraf föreslog nämnde utskott en lagbestämmelse af följande lydelse: Dock må ej för annat än jord af någon röstas för mera än en tjugondedel af kommunens hela röstetal efter röstlåängden-. Detta förslag lyckades ej att tillvinna sig ständernas bifall; men borgareståndet beslöt för sin del, att inom kommunen på andet ingen borde tå rösta för mera än 690 skatteren, det vill, enligt den då ifrågasatta röstgrunden, säga 6 förmedlade hemman eller deremot svarande inkomst af andra beskattningsföremål. Inom bondeståndet uttalade sig många för den af utskottet föreslagna begränsningen under det andra ville, ! att den skulle tillämpas äfven på rösträtt för jordbruksfastighet. Vid 1862—1863 års riksdag om-e fattades sistnämnda afdigt af ekonomiutskottet,) l J j som dock i afseende på beloppet af högsta röstetalet föreslog, att detsamma måtte bestammas till en tiondedel af kommunens hela röstetal. Detta förslag bifölls af bondeståndet och återremitterades af borgareståndet, men förkastades af de båda andra stånden, i följd hvaraf frågan förföll. Sedermera har den vid de båda följande riksdagarne ånyo blifvit väckt ehuru utan framgång, hvartill: orsaken icke synes vara att söka deruti, att man s1 funnit en röstbegränsning inom kommuner på lan-J) det i och för sig oriktig, utan företrädesvis torde ö få tillskrifvas den städse uttalade meningen, att en dylik begränsning vore, med afseende på de å landsbygden rådande förhållanden, öfverflödig. j l s Härom vågar dock utskottet hysa en motsatt äsigt. Om, såsom man alltjemt synes hafva antagit, egaren af en jordbruksfastighet, hvilken genom högt taxeringsvärde skulle gifva ett jemförelsevis alltför stort röstetal, alltid uppläte en eller l flera delar af denna egendom på arrende, då vore I 1 visserligen faran för en eller några få större jordegares röstöfvervigt ganska ringa. Men deremot torde böra erinras, att säkerligen ganska många ; l smärre kommuner finnas, der en jordegendom utan att till arealen vara så stor, att den till någon del måste utarrenderas, ändock är, i jemförelse med den öfriga jordegendomen inom kommunen, tillräckligt betydande för att åt sin egare, isynnerhet om denne tillika skattar för inkomst af kapital eller arbete, medföra ett fyrktal, större än alla del. andra medlemmarnes af kommunen sammanlag1 da antal röster. Olagenheterna häraf synas utskottet uppenbara; likasom det ock förekommer utskottet ganska naturligt, att under dylika förhållanden ett af kommunalinstitutionens vigtigaste syften — väckandet och underhållandet af intres-; se för kommunens gemensamma angelägenheter — i väsendtlig mån måste förfelas. I ännu högre ! grad torde detta blifva fallet inom sådana kom-. muner, der en person eller ett bolag finnes, som: för inkomst af kapital eller näring fått sig påförd hög bevillning och som i följd deraf är innehafvare af ett ölvervägande antal röster. Då nu gållande bestämmelser sålunda innebära en möjlighet till orättvisa och andra vådor, kan utskottet förs sin del icke finna annat, än att denna möjlighet bör genom en klok och billig begränsning af rö1 I l f ; stetalet förekommas. Deremot inser utskottet å andra sidan fullkomligt, buru nödvändigt det är att söka förebygga den olägenheten, att, genom bestämmande af ett för lågt maximum, egare till större jordegendom komme att göras beroende af hemmanens öfriga röstegande medlemmar. Det är ock naturligt att maximwa inom kommuner på landet måste sättas vida högre än inom städerna, der folkmängden ilallmänhet är större, der näring och rörelse drifvas i större skala och dit kapitalerna företrädesvis i söka sig, samt der bevillningsbeloppet och i följd I deraf sammanlagda röstetalet är i de flesta fall betydligt större än inom landtkommunerna. Ut-I skottet har dertöre funnit det lämpligaste vara att, 1 på sätt, ekonomiutskottet vid 1862—1863 års riks-J 1 ( J l l t dag föreslagit, bestämma maximum för landtkommuner till en tiondel af kommunens hela fyrktal. Ehuru det icke varit möjligt för utskottet att genom jemförelse mellan en mängd åt olika delar af landet belägna kommuners fyrktalelängder utröna den verkan ett dylikt maximum skulie på röstetalet utöfva, bar utskottet dock, med ledning af de förhållanden, som varit några af utskottets ledamöter bekanta, trott sig finna ett maximum af en tiondel komma att inom de flesta kommuner medföra äsyftadt resultat utan att dock förv anleda till en obiilig och vådlig inskränkning afS de förmögnare kommunalmedlemmarnes berätti-S gade inflytande på afgörandet af kommunens get mensamma angelägenheter; och hemställer utskottet alltså, att riksdagen för sin del ville besluta det5 nuvarande 1 mom. 12 8 af Kongl. förordf ningen om kommunalstyrelse på landet a skall erhålla följande förändrade lydelse: lr ,Röstvärdet skall beräknas efter det en-å4 hvar röstegande åsatta fyrktal. Dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal J röster, än som svarar emot en tiondedel afsl kommunens röstetal efter hela röstlängden. å Och hvad utskottet nu föreslagit beträffande h såväl borttagandet af minimum som bestämmanjr det af maximum för rösträtt å landet af riksdagen bifalles, samt i sammanhang med bifall till 5 förstnämnda förslag nuvarande 12 S, på sätt utI skottet hemställt, delas i två paragrafer, så torde t 2 mom. af 59 8 i förordningen om kommunalsty-.) relse på landet böra erhålla följande, i afseende på derstädes. förekommande hänvisningar, förän2 drade lydelse: t Denna längd, som ligger till grund förE kommunalutskyldernas debitering, utgör, med !) iakttagande af de bestämmelser och undantag 8, 9 och 11 Ss innehålla, tillika kommunens röstlängd. I den för — — — forvaras. 8 Såvida de maximibestämmelser, hvilka utskottet s nu föreslagit, vinna riksdagens och K. M:ts bifall, k har bolags röstetal derigenom blifvit så begränsadt, h att några egentliga olägenheter af den dem tillerkända rösträtt icke vidare torde vara att befara; och då dessutom bolags, likasom hvarje annan I kommunalmedlems, rösträtt är beroende af skylf digheten att till kommunens gemensamma utgifter st lemna bidrag, men rågot förslag om förändrade föreskrifter beträffande bolags kommunala skattskyldighet icke blifvit till lagutskottets behandling öfverlem I nadt samt denna skyldighet för öfrigt är helt och hal-t let beroende af bolags skattskyldighet till staten, s hvaröfver lagutskottet icke eger att sig yttra, hem4 ställer utskottet att de motioner angående ändrin0 gar i stadgandena om bolags kommunala rösträtt, vit af hrr Hazelius, Wallenberg, Falkman J som blif