Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1868, sida 1

nårdaste, mest afskräckande arbete — men lust! — Fasan för fängelset ätergaf mig krafter. — Jag bekänner allt, herr domare. — Har ni några medbrottslingar att angifva för rättvisan utom dem, som hafva blifvit straflade? — Ingen. — Vill ni erkänna hvem som har dolt er under ett halft år? Vi hafva skäl att tro på medbrottslighet. Dessa tjenster betalas vanligtvis. — Jag har ingenting att tillägga, herr domare, och jag är beredd att lida mitt straff. — Medan ni söker lyckan på mörka afvägar, kommer hon till er. En at edra onklar, som dött i Auvergne, har efterlemnat åt er ett arf, tillräckligt att bereda er oberoende. De bref, som blifvit adresserade till er, förvaras af domstolen; vi veta er notaries i Paris adress. Hans förste skrifvare har gått oss tillhanda med stor klokhet. Denna gång är ni i våra händer, och endast fullständiga bekännelser kunna förskaffa er någon mildring i straffet. Jag upprepar, naturligtvis i ert eget intresse, att endast sanningen kan bespara er landsförvisningen. Öfverlägg. — Jag har redan öfverlagdt. Rättvisan har fällt sin dom, jag tillhör henne; må hon göra med mig hvad hon vill, och må mitt öde fullbordas. Denne välvillige man bleknade plötsligt vid min skenbara bårdnackenhet. Han uppreste sig häftigt från sin fåtölj med en hotande blick: — Gendarmer, för ut fången! sade han med darrande läppar. Man åtlydde hans befallning och beled