Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1868, sida 2

stadens borgare-, embetsmanna-och arbetareklass — et helt folk, kunde man gerna säga — och bildade en jätteprocession, som med fanor och musik i spetsen begaf sig upp till slottet och lyckönskade H. M:t i anledning af bans lyckligt öfverståndna sjukdom. Man har faktiskt aldrig någonsin förr i Christienia sett så mycket menni kor samlade kring slottet, som vid detta högtidliga tillfälle. Men hvad con ei kan beskrifvas, är den stämning, som geromgick denna stora folkmassa, hvilken rörde konungen till tårar och länge skall qvarstanna i alla deltagarnes minne. Det är endast demokratien, som med så enkla medel kan åstadkomma en så storartad och gripande hyllning. Konungen synes trifvas förträffligt i detta formlösa land; han bellöfver ej, såsom kejsar Napoleon, uppträda ofkentligt med sitt hundramanna-garde, utan för eti borgerligt lif bland oss, spatserar civilklädd omkring på gatorna med en enda adjutant, samtalar med damer, med hvilka han tillfälligtvis sammanträffar, gör sjelf sina inköp i butikerna och — hvilket måhända mest skulle stöta etiketten i Stockholm — deltager i grosshandlaresocieteten, i det han går på bal till herrar Heftye och Meyer, som bo på sina landställen tätt utanför staden. Detta konungens älskvärda och rättframma uppträdande härstädes, der så å genom börd eller förmögenhet äro värdiga att emottaga kungliga personer, bidrager i ej ringa mån till hans populariet. De svenska män, hvilka åtfölja konungen, äro alltid mycket eftersökta inom Sällskapslifvet. — Teatern hade denna gång förberedt ett stort gammalt tyskt drama af W. Kleist, kalladt ,,Käthehen von Heilbronn, till uppförande för H. M:t. Det är ett romantiskt riddareskådespel med stora processioner, uppbrännande af ett slott, den hemliga domstolens håla och andra starka effekter. Konungen föredrog ramför denna långa pjes att se ett fransyskt konversationsstycke, , Testamentet, samt , Fritzchen och Lieschen, en af Oftenbachs muntra operetter. Orsaken till konungens ankomst bit till andet denna gång visade sig, enligt tidningarnes spådom, vara, att H. M:t önskade personligen sondera stämningen mot statsrådet Wergeland och omsider slå ett slag, som skulle göra slut på oppositionen mot och oron i de militäriska sakerna. Missnöjet med krigsministeriet kan reduceras till trenne hufvudpunkter: för det första en mängd forcerade reformer, till en del efter franskt mönster, hvilka alldeles icke passade för vår lilla armå, och dervid hänsynslöshet mot personligheten samt slöseri med statens medel; dernäst trots mot storthingets uttalade vilja med afseende på flera af dessa reformer samt brott mot de konstitutionella formerna, hvarför krigsministeriet också af sednaste storthing erhöll ett misstroendevotum, som, efter den allmänna meningen, bordt vara tillräckligt för att åstadkomma, att statsrådet W. redan då uppgifvit ledningen af armedepartemencet; slutligen utvidgandet af generalstaben, i hvilken han upptog en hel del unga militärer, hvilka, utan något slags dugligbet framför sina kamrater, gjorde en snabb karrier. Det nya statsrädets första handling säges också skola bli att så snart som möjligt befordra dessa officerare, hvilka allmänt kallas ,generalstabens krukväxter, ut i armåea till aktiv tjenstgöring och ombyte med andra officerare efter tur. — Wergeland har varit statsråd och befälhafvande general i 8 år, och under mera än 5 af dessa har bombardemanget mot honom fortfarit, ständigt med oförminskad kraft, så att ända till dagen för hans afsked många ej ville tro, att kapitulationen verkligen var så nära. Wergeland med sin vackra personlighet, konungens vänskap, hans stöd, såsom det säges, i det svenska statsrådet, kunskapsrikedom pch förmåga, var svår avt ersättas af någon annan militär. Starka uttalanden till hans förmån framkommo i sista timman uti ,,Aftenbladet; men hans opopularitet. hade ökats så med åren, att alla sansade min voro ense om, det en personalförändring i den militära styrelsen omsider blifvit en nödvändighet. Men sedan katastrofen nu inträffat, börjar opinionen redan bli mindre bitter, och man erkänner W:s många egenskaper för syllandet af den vigtiga plats, han innehaft. En af våra större tidningar, som förut alltid deltagit i oppositionen, spår tillochmed, att han om ej mycket lång tid sedan luften klarnat, åter med armåens fulla sympati skall bli kallad till att stå i spetsen för det norska försvarsvåsendet. Vi lemna detta derhän — det säkra är emellertid, att hans efterträdare, generalmajor rgens, först efter mycket öfvertalande lät förmå sig att emottaga detta odiösa värf och förbehållit sig