Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1868, sida 2

lor. Och detta torde icke minst hafva bidragit till det anmärkningsvärda förhållande, att i den första ministerkris, som yppat sig efter nationalrepresentationens förändring, landets opinion med sällsynt enhällighet ställt sig på regeringens sida gentemot den kammare, som närmast framsår ur folkets val. Men sjelfva den rekapitulation Posttidningen lemnat af åtskilliga vid riksdagen passerade händelser, som skulle inneburit giltiga anledningar för de fyra ministrarne till det af dem tagna steg, bestyrka oss i vår åsigt, att det skulle leda till en farlig praxis, om en ministere, som representerar ett af nationen uppburet system och i riksdagen, betraktad som ett helt, eger ett tillräckligt starkt stöd, skulle upplösa sig på grund af det öfvertag, som en faktion utan principer, utan program och utan aktningsvärda ledare vid något enstaka tillfälle vunnit i en votering inom den ena af kamrarne. Vid en och annat af de utaf Posttidningen framhållna voteringar, som utfallit emot regeringens anslagspropositioner, är det icke ens denna saktion, utan en majoritet, bestående till en del al regeringens uppriktigaste vänner, som genomdritvit besluten, och då dessa hvarken gällt summor af den betydenhet, att icke statsorganismen kan umbära dem, ej heller inneburit det ringaste klander mot styrelsen, utan endast varit framkallade af ett sparsamhetsbehof, som det är en Jelfständig folkrepresentations skyldighet att i möjligaste måtto tillmötesgå, så finna vi aldra minst i dem tillräckligt starka politiska skäl för de ifrågavarande ministrarnes afskedsansökningar. Saken synes emellertid nu vara utagerad. Den har ått en god utgång, och som en vinst af lensamma qvarstår i alla händelser en exa till det s. k. landtmannapartiet, som man bör hoppas att det icke skall förgäta.