Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1868, sida 2

blick erhöll jag tillåtelse att så ned på gårdsplanen, Det är ca hesynnerlig känsla, då man först inandas den fria luken efter nh månads vistelse i ott sjukrum. Jag te att göra mig nyttig, jag biträdde tjenarne, de goda systrarne vid linneförrådet, och apotheksbiträdena; portvakten och sjelfva kamreraren hade vant sig vid mitt ansigte, genom ait se mig komma och gå i korridorerna och trapporna, Jag var nästan en medlem af huset. Slutligen slog befrielsens timma. Man öfverhopade mig med välönskningar, man följde mig ända till porten, och de ifrigaste ville skaffa mig en vagn. Under de vänskapsbetygelser, som min utskrifninc framkallade, föll ået ej någon in att betua min identitet. Surypåres papper öfverlemnades till mig utan den minsta anmärkning. UBe brände mina fingrar, och jag hyste endast den önskan att vara ensam, att vara fri och att med egna ögon kunna öfvertyga mig om att förmögenheten fanns der; förmögenhet och oberoende. Slutligen lemnade mina nya vänner mig. Jag var fri och ensam! Framtiden tillhörde mig. Tag inträdde hos den första vinhandlare, hvars lokal jag varseblef i hörnet af en gata. Jag framtog ur min ficka ett mynt på hundra sous, som den redlige Saturnin hade tvungit mig att emottaga vid ett af sina Söndagsbesäk, och jag begärde ett enskildt rum, der jag kunde fukostera ensam och ostörd. Nan uppfyllde denna min hegäran. SS Så snart kyparen hade dukat bordet, gaf jag honom ett tecken att lemna mig, och jag riglade dörren efter honom. — Jag framtog den lyckobringande portföljen, som i