Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1868, sida 2

lamentet. Två män ha blifvit oss föreslagna till detta val, dir A. WiId. bankir i Minchen, och handelsministern von Schlör. Låtom oss bedja den helige anda, att han må röra våra hjertan och upplysa vårt förstånd, på det vi i denna för vårt sädernesland och för vår heliga kyrka (!) så högvigtiga angelägenhet må finna den rätta mannen. Sen, här har jag tvenne sedlar. På den ena står Schlör, på den andra Wild. Jag blottar nu mitt hufvud och lägger de båda sedlarne i min mössa samt skakar dem, med bortvändt ansigte, om hvarandra. (Han gör så.) , Och nu, mina dyre kristne, knäböjen och bedjen med mig ett andäktigt Paternoster, på det den helige :anda må upplysa mitt förstånd och föra min hand, så att jag fattar den rätta sedeln; ty den, som står på den sedel, hvilken jag drager ur min mössa, ir den rätta mannen, honom betecknar oss den helige anda sjelf, honom måste vi välja. (Kaplanen knäböjer — stum bön.) Och nu, mina dyre kristne, griper jag med bortvändt ansigte ini min mössa. (Han gör det.) Den helige anda skall hafva upplyst oss — Ha! hvad ser jag? På sedeln står d:r A. Wild! Det är den mannen, som den helige anda anbefaller åt oss! Nu, mina dyre kristne, veten I hvem I hafven att välja. Så taade han och försvann från predikstolen, och den troende församlingen var förvånad öfver det under, genom hvilket den helige anda förklarade sig för den ultramontante d:r Wilds val till tullparlamentet! — Utan tvifvel skall den helige anda äfven förse denne herre med det nöliga förståndet för de invecklade tulltaxerågorna. Vi behöfva sakkunniga, icke politici, hvilka inspireras från Rom. De äfven hos er måhända bekanta ofentliga spelbankerna i Hombnrg och Wiesaden förbereda sig på sitt slut. De preussiska strafflagarne förbjuda det offentliga hazardspelet. Ifrågavarande spelbanker hade alltså redan förlidet år utan vidare kunnat undertryckas. Regeringen har emellertid trott sig böra gå mildare tillväga. Det är ett sorgligt faktum, att uti nyssnämnda städer hundradetals familjer medelbart lefva af spelet. Spelbankernas plötsliga upphäfvande skulle inom dessa familjer ha framkallat ett oförskyldt elänle. Äfven på stadskommunernas finansiella förhållanden måste afseende fästas. Spelbankerna ha hittills i rikligt mått burit kostnaderna för fattigvården; de underhöllo äfven de storartade trädgårdsanläggningarne, de omfångsrika kurinstituterna och alla de lysande anstalterna för nöjen, genom hvilka Wiesbaden och Homburg blifrit samlingsplatserna för hela rerldens efter njutning jagande ,societet. Spelbankernas plötsliga stängande skulle ba haft städernas finansiella ruin till följd samt förvandlat de förutnämnda anläggningarne och instituterna till ruiner. Med hänsyn härtill hade regeringen — under förbehåll af landtdagens samtycke — afslutat ett kontrakt med spelbanksbolagen, enligt hvilket spelbankerna skulle få existera ännu tills 1872 och för denna nådefrist utaf sina enorma inkomster utbetala en summa af 3 millioner gulden till en fond, af hvilken kostnaderna för fattigvården i de båda städerna äfvensom ör trädgårdarnes och kurpalatsens unlerhåll kunde bestridas. Fördraget godkändes af landtdagen, och en förordning derom utfärdades. Men härvid lät regeringen öfverrumpla sig med en klausul, enligt hvilken spelbankerna, under vissa omständigheter, kunna stängas äfven före ir 1872 genom kunglig förordning, alltså utan serskild lag, och ej få vara öppna på Sönoch helgedagar. Denna sistnämnla föreskrift är ingalunda tillkommen i Söndagshelgdens intresse, utan för det, ehuru visserligen ej uttalade, ändamålet itt underbinda spelbankernas lifsålder. Py på Sönoch högtidsdagar spelas derstädes mest likasom mest passioneradt och olyckligt. På dessa dagar göra spelbolasen sin rikaste skörd. Förbudet mot spel vå nämnde dagar förändrar emellertid just lerför i väsentlig mån sakens hela ställting. Fördraget med spelbankerna är ubbadt i sin grundval, och regeringen, som ingått på förbudet, skenbart utan att nafva velat det, måste nu på nytt förnandla med bolagen. För detta ändamål ar en ministerial-kommissarie afgått till Wiesbaden och Homburg. Han skall söka örmå bolagen att för bildandet af den örutnämnda fonden lemna 25 af nettonkomsten. Wiesbaden har ej ingått härpå, och äfven Homburg lärer komma att vägra. vidhålla bolagen sin vägran, så kunde pelbankernas tillstängande, på grund af let konungen tilldelade bemyndigande, nycket snart inträffa och spelbanksfrågan, wilken nu redan sedan årtionden tillbaka mprör det tyska folkets sedliga känsla, nycket plötsligt och med en väldig eklat örsvinna ur verlden! Berlin har i vinter haft skådespelet af n arbetarestrike. Några tusen cigarrarsetare ansågo sig ej kunna underkasta sig n ny fabriksordning, som införts utaf en örening af cigarrfabrikanter, emedan denamma innehöll ett par för arbetarnes helerskänsla sårande föreskrifter. De lemade sitt arbete och ha numera bildat en toperativ-förening för tillverkning af ciarrer. För att skaffa sina produkter god ssättning, döpte de desamma till ,,Strikeigarrer och utställde dem med denna ignatur i försäljningslokalerna. Men poisen förbjöd denna ,,reklam. Dylika produktiv-bolag vilja i Tyskland j frodas så bra som kreditoch konsumionsföreningarne. Det fattas dem den inelligenta ledningen. Ju mera beklagligt etta är, med desto mera spänning torde nan få emotse resultatet af ett försök, som n berlinsk fabriksegare nu gjort, för att ör sin del bidraga till lösningen af den ociala frågan och hjelpa till att bilägga onflikten mellan arbete och kapital. Han ar berättigat sina tjenstemän och arbeare att erhålla del i fabriksaffärens vinst. jenstemän och arbetare träda till honom förhållandet af fysta kamnanioner ach