Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1868, sida 2

han var en ytterst verksam man — hörde jag honom mumla: Lätting! då han såg mig modlös och overksam stå på en balkong, hvars stöd jag ornerade. Ett tryckande missmod grep mig. Gallan, som uppblandade mitt blod, drog sig mot hjertat. Jag rönte en öfverdrifven uppsluppenhet, som åtföljdes af en ytterlig nedslagenhet. Under en hel månad var det mig omöjligt att arbeta. Apothekare, läkare och sjukvaktare hjelptes åt att nästan uttömma alla mina resurser. En natt, då jag med förtviflan öfvertänkte denna sorgliga tillvaro, klappade min portvakterska på min dörr. Hon kände min belägenhet och sade het öppet till mig: — Herr Pierre, vill ni på en natt förtjena mera än under en hel månad? — Ja. visst! Men hvad skall jag göra? — Jag vet inte. Endast ett par timmars arbete i ert yrke. En vän till min salig man har bedt mig fråga er. Litet murbruk, en mejsel, murslef och två timmars arbete är allt hvad man begär. Betalningen är fem louisdorer. — Fem louisdorer! Hundra francs! Är ni säker derpå? Jag samlade mina krafter och kände mig -stark nog att lyfta en kärra mursten. Två män och en vagn väntade mig på gatan. Jag följde dem. Man förde mig bort under tusende försigtighetsmått, och med två hästar, hvilka ilade fram som vinden, till en gata, hvars namn man icke sade mig. Jag trodde att jag skulle känna igen den, då jag steg ur vagnen, men man förband mina ögon och förde mig till ett mörkt rum.