Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1868, sida 2

derigenom förhindra proletariatets uppkomst och tilläkangde. Men in större il mangas vgou denna lortjeust är, desto större är äfven i allas ögon den skamfläck, som vidläder samma förtjenst. Mecklenburg och Lauenburg åtnjuta i Tyskland den sorgliga utmärkelsen att mest vara välsignade med oäkta barn. Förhållandet mellan de oäkta och äkta barnens antal är der verkligen förskräckande, och man behöfver ej vara statistiker, för att finna, att denna kräftskada bar sin rot i de hinder, hvilka läggas i vägen för äktenskaps ingående. Våra feodale vilja lösa den sociala frågan derigenom, att de öfverhufvudtaget ej vilja tillåta vissa samhällsklasser ingående af äktenskap före fyllda 30 år. De glömma dervid icke blott, att de derigenom snart skulle utöda sitt land, utan äfven, att den sociala frågan är en eminent sedlig fråga, d. v. s. en fråga, som i främsta rummet måste lösas genom sedlighetens, de husliga dygdernas, familjelifvets befrämjande. Det nordtyska parlamentet skall inom kort äfven ha att besluta om upphäfvandet af bysättningstvånget. Det är anmärkningsvärdt, att denna sak serskildt beifras just af våra konservativa. En af dem betecknade nyligen bysättningen såsom den sista återstoden af slafveriet i Europa! j Tikasom bysättningen, är ej heller dödsstrastet längre förenligt med det nittonde århundradets anda. Alla förnuftets, statistikens, rättvisans och ända i hetens skäl tala för dess upphäfva och endast en fördom samt — ett bibelspråk vilja upprätthållandet af detta barbariska straff. Våra bästa rättslärde verka ifrigt för detsammas afskaffande. Tyvärr är i Preussen för den närmaste tiden ännu ej att hoppas på något praktiskt resultat. I det annekterade hertigdömet Nassau var dödsstraffet afskaffadt. Likheten inom lagskipningen påfordrade efter annexionen antingen straffets återinförande i Nassau, alltså ett tillbakagående, eller dess upphäfvande i hela Preussen, d. v. s. ett framsteg af eminent betydelse. Frågan afgjordes i den förstnämnda andan: den preussiska strafflagen med sitt dödsstraff har gjorts gällande äfven för Nassau. I konungariket Sachsen har deremot framåtskridandet på detta område firat en triumf: der har man helt nyss lagligen afskaffat dödsstraffet. I det nordtyska förbundets båda största stater beredes således ett olika öde åt mördarne. Den principiella frågans vigt gör en snar utjemning af denna olikhet nödvändig. Parlamentet lärer äfven här nödgas skydda århundradets anda. En mindre tacksam uppgift är lemnad åt Tullförenings-parlamentet. Detta parlament är, jag får ej dölja det, en penningemaskin; det skall utarbeta lagar om tullreformer, nedsätta importtullen på jern och jernvaror äfvensom för några konsumtionsartiklar, men hufvudsakligen skapa inkomster. Det första, hvarmed penningemaskinen skall sysselsättas, är införandet och förhöjandet af tobaksskatten. Sydtyskarne ha hittills åtnjutit det ovanliga företrädet att obeskattade kunna blåsa i luften sin inhemska tobak, t. ex. den omtyckta Pfalzprodukten. Denna glädje kommer ej mera att bli långvarig. I Nordtyskland var tobaksodlingen belagd med en temligen måttlig skatt. Den kommer nu att ansenligt höjas. Vid denna åtgärd utgås från den åsigt, att den nordtyska tobaken kan tåla en dubbelt så hög skatt som den sydtyska. Äfven importerad tobak skall beläggas med högre tull. Emellertid är det sörjdt för, att amatörerna af en fin cigarr utaf vestindiskt ursprung ej skola behöfva göra något våld på sin smak! Om tobaksbeskattningsfrågan torde äfven de mest passionerade rökarne inom tullparlamentet komma att åsämjas. En mycket svårare fråga är deremot den om en reform i beskattningen på socker. En sådan reform är, enligt hvad som påstås, obetingadt nödvändig. Den stora utsträckning, som den inhemska sockerfabrikationen tagit på de senaste årtiondena, är den närmaste anledningen härtill. Denna fabrikation har genom höga skyddstullar kommit till sin nuvarande blomstring. Men härigenom har våra på sjöfartshandeln och importen anvisade kuststäders intresse svårt blifvit skadadt. Dessa fordra nu återgåendet till frihandelsprincipen, medan sockersabrikanterna påstå sig skola bli ruinerade genom frihandeln. IV denna strid, som på sednaste tiden föranledt de djupaste splittringar inom handelsverlden, och isynnerhet inom den ,,tyska handelsdagens styrelse, ligger svärigheten i sockerbeskattnings-reformen. Eger tullparlamentet förmåga att lösa problemet? så frågar man. För att kunna besvara en sådan fråga, erfordras en noggrann kännedom om handelsoch sabrikationsförhållandena. Endast sakkunniga kunna döma härvidlag. Men sådana kommer tullparlamentet endast att räkna få. Alla medlemmarne äro försedda med ett politiskt mandat, och ingen väljare har tänkt på att tillfråga kandidaten, huruvida han någonsin gjort bekantskap med tulltaxan. Om valen i Sydtyskland har jag talat i mitt föregående bref. Under tiden ha ytterligare intressanta saker förekommit der. Icke endast val-slagtningar, utan äfven val-slagsmål, efter engelskt och amerikanskt mönster, ha egt rum. Kuifven har dervid spelat en stor roll. Hos Schwabarne gjorde ett bonmot stort intryck: ,, Wirtemberg skall bli en ko, som man vill mjölka i Berlin. I Bayern besvärades helgonen med att förmedla goda, d. v. s. ultramontana, val, oeh sjelfva den helige anda måste intressera sig för tullparlamentet. Hur tjenstaktig han visat sig, framgår af följande historia, hvilken jag hemtat ur en sydtysk tidning: I närheten af E. yttrade hr kaplanen den 19 Februari detta år efter predikan följande från predikstolen: ,,Och nu, mina dyre