Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1868, sida 1

AA — tenskapen besegrat långt väldigare motståndare, än de 2,000 personer, som undertecknat petitionen, och deras konservativa själsfränder i senaten. Deras deklamationer, verop och smädelser skola blifva vanmäktiga. Trots allt larm och oväsen af reaktionen skall vårt land icke medgifva, att doktorsdiplomer i medicinska fakulteten skulle behöfva hrr biskopars godkännande, för att blifva giltiga. ,Gazette de France, som står på petitionärernas sida, är högst missbelåten med referentens — Chaix dstange — förslag att lemna petitionen i sitt värde och öfvergå till dagordningen. Den klerikala tidningen begagnar tillfället för att beklaga sig öfver ,,de betydande framsteg, som materialismen gör i Frankrikes vetenskapliga kretsark, och yttrar dessutom i sin hjertnjupenhet: , Vi begära, att de rättrognas barn icke måtte fortfarande vara dömda att undervisas af professorer; kända för otro. Och hvem vågar förneka, att sådana professorer talrikt förekomma i våra lyceer och fakulteter, hvilka, under förevändning att tjena vetenskapens predika den krassaste materialism? ENGLAND. Af de sednaste underrättelserna från London vill det synas, som hade sammanhållningen mellan tories i den irländska kyrkofrågan blifvit rubbad derigenom, att yttersta högern — till hvilken äfven lord Cranbourne hör — med mycken bestämdhet förklarade sig emot lerd Stanleys förmedlingsförslag. Emellertid synes af gårdagens telegram, att regeringens nederlag i förenämnde fråga icke — för närvarande åtminstone — föranleder till en ministårförändring. Det torde väl ändå vara ganska bestämdt, att detta nederlag underminerat den nuvarande regeringens ställning, och det är nog sannolikt, att den i sinom tid skall stupa på den irländska frågan. Nu agiteras naturligtvis starkt bland protestanterna, och specielt de anglikanska presterna i norra Irland, för att understödja regeringens politik. Den 31 Mars hade redan 190 petitioner inkommit från Irland mot statskyrkans upphäfvande, och 400 sådane inväntas oförtöfvadt. De irländska protestanterna lära äfven förenat sig om afsändande af en adress till samtliga protestanter i England, i hvilken de sistnämnde göras uppmärksamma på den engelska och den irländska kyrkans solidaritet. Den liberala engelska pressen fäster icke stor vigt vid dessa adresser enär de företrädesvis utgått från anglikanska prelater på Irland, hvilka naturligtvis göra allt för att hindra statskyrkans upphäfvande. Som exempel på de inkomster, som innehafvas af åtskilliga utaf den irlänska kyrkans dignitärer, anföres att erkebiskopen af Armagh har en årlig inkomst af öfver 200,000 rdr sv., erkebiskopen af Dublin öfver 120,000, biskoparne af Kilmore, Elphine och Ardogh c:a 100,000 rdr sv. Lord Beresford, som var en af de sista titulära innehafvarne af erkebiskopssätet i Armagh, lärer haft inkomster deraf till ett sammanlagdt belopp af 12 millioner rdr sv. Dertill kommer, att många af dessa poster med rätta betraktas som sinekurer. För första gången under många år hafva ; under det sednaste räkenskapsåret statens utgister öfverstigit inkomsterna, hvilket förjhällande helt och hållet tillskrifves expeditionen till Abyssinien. Under en lång följd af år har den engelska statskassan årligen haft ett öfverskott af c:a 2 millioner pund st., nu deremot ett deficit af i 3,952,460 pund. . Som man torde påminna sig, föranledde de feniska oroligheterna att en mängd personer ingingo som frivilliga vid polisen. Enär den tid snart är tilländalupen, för hvilken de ingått, har inrikesministern nu tillkännagifvit, att lugnet blifvit så återstäldt, att inga utomordentliga åtgärder sör dess upprätthållande vidare äro af nöden. Inrikesministern uttalar emellertid ssin tacksamhet till alla dem — de frivillisgas antal har uppgått till 113,674 — som på nämnde sätt tjenat fäderneslandet. I Wigan, en stad med 40,000 innevånare i stenkolsdistrikten nordvest om Manchester, hafva så allvarsamma oroligheter