Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1868, sida 1

efter ilade uppför trapporna, lätt som en fogel. Hen kom snart tillbaka och inbjöd mig, med en artig nigning, att vänta på herrn, som snart skulle komma ned. Knappast hade den unga fliekan infört mig i ett stort rum, så grannt att jag endast hade sett maken hos vår prefekt, förrän en ståtlig man med yfviga polisonger inträdde och mätte mig från hufvud till fot. — Är det ni, som heter Pierre Brunier? Jag darrade inför hans blick, men jag samlade allt mitt mod och svarade: — Till er tjenst, min gode herre. — Ni har blifvit rekommenderad hos mig af den krabaten Magloire! Krabat! Jag sökte ett hål, der jag kunde gömma mig. Denna rädsla roade den hederlige byggmästaren, hvilken, belåten med den vördnad han ingaf, återtog med en glädtighet, som lugnade mig: — En riktig krabat, — och godt hjerta! riktig arbetarenatur. — Så tycker jag om dem. Nå, hur mycket förtjenade ni i Chartres? — Allt efter årstiden, herre, och tillgången på arbete. — Ja, likasomj öfverallt. Ah, tiderna äro svåra! Men i medeltal? — Fyra francs under den goda tiden, isynnerhet mot slutet. — Anåäkta, det är hederligt betaldt! och mursten har stigit i pris. Men, vi få se! Den krabaten Magloire rekommenderar dig som en äkta perla, och de äro sällsynta nu för tiden. Det beror på dig sjelf, om vi bli nöjda med hvarandra. Emellertid skall jag sjelf föra dig till ett arbete, som