Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1868, sida 2

— Jag förestår hans tjenst. — Sedan huru länge? — Sedan i morse. — Har han då permission? — Ja, på fjorton dagar. — Nå, ni låter helt lugnt ringa till afgång, utan att bry er om expresståget från Paris. — Ni menar expresståget till Rambouillet? — Ja visst. — Det har stannat vid bangården i Versailles. — Hvad är orsaken till denna förändring? — En skada på lokomotivet. De resande följa med tåget klockan 5 bt., 7 m. — Är ni säker derpå? — Ja, för tusan. — Godt; allt klart! ropade konduktören. Monseigneur förde hvisselpipan till sina läppar, och tåget satte sig i rörelse. Medan Louise sof i waggonen, betraktade Jean henne med ömhet. En tår rullade öfver Suryperes kind. — Har du äfven en syster? frågade Jean honom. — Nej, herre; men jag har en dotter, och det kan ungefär komma på ett ut. — Äfven du var född till det goda, sade Jean. — O, ja, herre. Surypere betraktade för detta skogvaktaren med en smärtsam blick. — Ni har då inte kännt igen mig? fråsade han med ansträngning. — Dig? Hvar har jag då sett dig? — Ah, jag kände genast igen er — —