Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1868, sida 2

ÅAAl — UTRIKES. FRANKRIKE. Det heter i en korrespondens från Paris till ,,Independance belge: ,,Underrättelsen om, att det förestår en ny öfverenskommelse mellan Frankrike och Italien, är oriktig. Italienska kabinettet har rentaf afslagit att gå in på någon som helst förpligtelse, och det nuvarandet förhållandet skall upprätthållas till Pius IX:s död. Man smickrar sig med hoppet om, att kardinal Bonaparte skall blifva vald till påfve, i hvilket fall frågan skulle lösas på så sätt, att den nye påfven afstod sin verldsliga makt. Desto värre är detta af tvenne skäl knappast möjligt. För det första hafva kardinalerna alltsedan Pius VII:s tid följt den taktiken att endast välja politiska nulliteter, och för det andra skulle Österrike och Spanien, hvilka likasom Frankrike hafva rättighet att nedlägga veto före valet, knappast tillåta, att det väljes en medlem af familjen Bonaparte. ENGLAND. Debatten i underhuset om den irländska frågan upptog tre dagar, och genom ett af oss i Fredags meddeladt telegram har man funnit, att Gladstones förslag vann seger. ,Times synes hafva haft fint väderkorn denna gång och förutspådde den utgång, som saken fick. , Times tror dock icke, att detta nederlag skall hafva till följd ministerens afgång, enär Disraeli lärer varit bestämd för att — för det fall, som nu inträffat — upplösa parlamentet och underställa frågan ett parlament, bildadt efter den nya vallagen. Hufvudbataljen mellan de begge motsatta politiska partierna — representerade af Gladstone och Stanley stod i dag åtta dagar sedan, då de begge nämnde männen i långa föredrag motiverade sina förslager. Timesyttranden dagen derefter voro afgjordt till fördel för Gladstone. Gladstone — säger denna tidning — talade, under det hans parti yttrade en gränslös entusiasm, en entusiasm, som visserligen härvidlag mera gällde sjelfva frågan än talarens utomordentliga gåfvor. Argumenterna för hans förslag voro så enkla och träffande, att den verkliga uppgift, som ålåg honom och hans parti, förnämligast bestod uti att förklara, hvarföre de sjelfva så länge dröjt att anfalla den irländska statskyrkan. UHvar och en visste äfven redan på förhand hvad Gladstone skulle säga; man var deremot nyfiken om hvad Stanley skulle svara derpå. Detta svar var intet annat än kritik. Största delen af Stanleys tal upptogs af en noggrann pröfning öfver de olika åsigterna, angående användandet af kyrkans inkomster. Han förmenade, att allmänheten icke gillade det förslag, som i detta afseende framkommit, samt att det derföre skulle vara bäst att uppskjuta hela saken. Vi tro, att lord Stanley tagit felt på den allmänna meningen, men i hvarje fall gaf hans tal tillräcklig upplysning om hans egen ställning. Stanley är beredd att fråntaga eller gifva tillbaka till statskyrkan dess rättigheter, allteftersom det ena eller andra låter utföra sig. Då utrikesministern i går slutade sitt tal och satte sig, var resultatet af en omröstning öfver hans ändringsförslag icke längre trifvelaktigt, och i fall det fanns någon i underhuset, som önskade honom RN N—— — — — C—