Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1868, sida 2

Man hade påstått, att hritbetsodlingen skulle lyfta hela det svenska jordbruket. Då emellertid till odling af så mycket hvitbetor, som erfordras för tillverkning af hela vårt närvarande sockerbehof, endast behöfdes 16,000 tunnland jord, eller en försvinnande del af all öppen jord i Sverge, så vore det svårt att inse, hurusom odlingen af en så ringa del kunde utöfva ett så stort inflytande på det stora hela. Man hade äfven påyrkat, att tillverkningen skulle åtnjuta vissa frihetsär. Det vore ganska svårt att veta, hvad dermed menades, men man måste antaga, att dermed förstods vefrielse från bevillning. Meningen kunde väl nemligen icke vara att under några, flera eller färre, år befria en fabrik från accisens erläggande, ty då skulle naturligtvis denna fabrik, till följd af sin skattefrihet, bli i tillfälle att draga till sig alla hvitbetor i hela landet. Slutligen anfördes äfven oriktigheten deraf, att anse jordbrukets intresse vara förbundet med sockerfabrikationens. Hvitbetorna lydde den allmänna lagen, att priset på en vara är beroende på tillgång och efterfrågan; och i Tyskland, der en ganska stor accis vore lagd på nyssnämnda fabrikation, betingade emellertid hvitbetorna samma pris som hos oss. Friherre Schultzenheim hade framställt ett nytt förslag till skrifvelse till K. M:t. När efter diskussionens slut hr v. Troil lemnade den underrättelsen, att hr Arrhenius, med frånträdande af sitt i reservationen framställda förslag i första kammaren, afgifvit ett annat af enahanda lydelse med det af frih. Schultzenheim lemnade, förenade sig de som förut påyrkat det förstnämnda om friherre Schultzenheims. Genom votering om kontraproposition erhöll också detta förslag 68 röster, emot 72, hvilka till kontraproposition önskade afslag, hvarefter i hufvudvoteringen utskottets förslag afslogs med 78 röster mot 59.