Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1868, sida 2

seger, så mäste han komma på andra tankar genom det tal af lord Oranhourne, i hvilket han med bitterhet tillbakavisade ett förslag, som hölle öppen möjligheten af framtida beslut, och som endast sökte bereda kabinettet tid, innan det på ett bestämdt sätt yttrade sig om den irländska statskyrkank. , Times slutar sin artikel så: ,, Hvad än sker, så står det fast, att underhuset anser, det irländska statskyrkan som statsinstitution måste upphöra, samt att denna åsigt snart skall blifva uttalad som underhusets beslut. Derigenom skall irländska folket erhålla en borgen för, att den orättvisa, som så länge tyngt på detsamma, nu skall upprättas, och det skall blifva det nya parlamentets första uppgift och pligt att infria detta löfte genom att bringa underhusets beslut till utförande. Gladstones tal d. 30 Mars, som upptog nära 2 timmar, fyller 5 tätt tryckta spalter i ,,Times. Stanleys tal var vida kortare; det upptog endast en half timme. Då Gladstone reste sig för att tala, dröjde det länge, innan han lyckades få ordet; så starka och uthållande vore de bifallsyttringar, med hvilka han helsades af sitt parti. Talaren lade särskildt an på att undvika alla polemiska uttryck och endast att framhålla frågans stora vigt. Efter en längre inledning förklarade han det vara sin afsigt att, sedan underhuset hade konstituerat sig som utskott, uppmana det till förklaringen, ,att den tidpunkt nu var kommen, då den etablerade kyrkan i Irland, för så vidt den var en nationelreligiös institution, nu måste upphöra att bestå. Men för att denna åtgärd skulle blifva värdig, måste dervid fästas det vilkor, att hvarje egendomsrätt och alla lagliga intressen på det fullständigaste sätt blefve försäkrade och kompenserade, samt att alla åtgärder angående de religiösa frågorna blefve ordnade i en billig och försonlig anda. Gladstones tal, i hvilket förekom en mängd citater af Burke, Shakespeare ock romerska skalder, slutade så: , Det är vår pligt att noggrannt och väl öfverväga allt, innan vi taga det första steget i en sak, sådan som denna; men hafva vi en gång kommit in i den, så böra vi äfven bringa den till slut såsom män och göra allt, som står i vår makt för att aflägsna det, som ännu återstår af en olycklig fiendskap mellan Irland och England. Lord Stanley helsades vid sitt framträdande med nära nog lika stort bifall som Gladstone. Största intresset väckte hans tal med anledning af dess polemiska karakter. Han yttrade också temligen oförbehållsamt sin förmodan, att whigpartiet ville begagna den irländska frågan för åstadkommande af en kabinettsförändring. , Det är sällsamt — sade lord Stanley — att partiet icke ens kan gifva sig till tåls, tills dess egen kommission angående de irländska kyrkoförhållandena (som på sin tid blet tillsatt af lord Russell) afgifvit sin berättelse. Icke ens de alldranödvändigaste förberedande ätgärder kunna så ske, så stor är partiets ifver för att utan det ringaste uppskof så fram ett lagförslag, som under inga omständigheter kan så någon praktisk giltighet förrän nästa år. Ällmänheten bör bilda sitt omdöme öfver saken efter dessa fakta. I fall någon vid de nästa parlamentsvalen skulle med pathos uttala frasen: , Att uppskjuta rättvisan är att förneka densamma, så hoppas jag, att det skall finnas en och annan bland åhörarne, som är förnuftig nog att fråga: ,,Om detta är rättvisa, hvem är det då egentligen, som uppsjutit den? I haden ju under 25 år i Er makt att utöfva denna rättvisa; hvarföre utöfvaden I den icke? Lord Stanley slutade så: ,, Vi (regeringen) förneka, att frågan är af det slag, att den är egnad att behandlas och afgöras utaf det nuvarande parlamentet. Vi förklara oss hvarken för eller mot saken, för att icke gifva anledning till missförstånd. Vi säga, att det nuvarande parlamentet har arbete nog, denna tråga förutan. Då det förekommer oss nödvändigt och möjligt att handla, skola vi vara beredda att säga Er, huru vi ämna behandla frågan. Men något sådant är för ögonblicket hvarken möjligt eller nödvändigt, och just derföre vilja vi icke genom omogna förslager eller allmänna yttranden binda oss för framtiden eller prsejudicera ett underhus, som blir valdt efter den förändrade vallagen. Sådan är vår ställning, om hvilken vi med tillit motse både underhusets och landets dom. RYSSLAND. Den kejserliga ukas, hvarigenom den sista återstoden af Polens särskilda författning — kommissienen för de inre polska angelägenheterna -— blifvit upphäfd, gifver ,Köln. 2eit. anledning till en ledande WL—kn —