Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1868, sida 2

hos grefve de Nayarran, — — och jag ähan låta döda mig för er när det behöfs! — Det är besynnerligt, mumlade Jean, — jag tycker äfven — — — Ni har ju farit till sjös? frågade Surypöre. — I åtta år. — Och ni minns inte hvar ni har sett mig? — Nej. Det var i Cayenne! — I Cayenne! utropade Jean Deslions. Surypåere kunde ej svara. En gäll, förtviflad hvissling genomskar luften, och nästan i samma ögonblick kändes en förfärlig stöt. Vagnarne vräktes öfver hvarandra i form af söndersplittrade trästycken, krossade fönster och vridna jernstänger. Man hörde skri och jämmer från alla håll. Ångan strömmade ut ur de bräckta pannorna; en maskinist och en eldare lågo på skenorna. Längre bort krökte sig ännu ett afslitet ben, — en lösryckt arm — — Ett hufvud utan kropp rullade några steg som ett klot — — Det var en gräslig villervalla, en ohygglig scen. De, hvilka stöten endast hade döfvat, arbetade sig nu fram ur denna hög af spillror och började undanrödja dessa lemningar. De raskaste skyndade till närmaste station för att söka hjelp. Jean stod upprätt före alla andra; han hade kastat sig öfver Louise, för att beskydda henne med sin kropp.