Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1868, sida 2

med detsamma nedstörtade hela bron i djupet tillika med de olyckliga menniskor, som då befunno sig på densamma. Nu synes ännu å båda stränderna landfästena, hvaruti bron varit fastgjord. Vill man ha en anblick af fallet nerifrån, så har man tillfälle att stiga ned för en mängd trappor, hvilka leda till djupet. På ett par ställen äro afsatser med barrierer anbringade, för deras beqvämlighet, som under promenaden vilja hvila. Förflytta vi oss åter till höjden, se vi den framför oss liggande staden och den nedom flytande S:t Laurence-floden, en i sanning fängslande panorama. Jag återvände till staden, för att följande dag på morgonen med en första klass-ångare ,,Hibernian, förd af kapten Brown och tillhörig Allan Line, lemna nya verlden. Hvad återresan nu beträffar skedde den utan äfventyr. ,Hibernian är liksom ,Austria en utmärkt ångare och dess kapten en älskvärd personlighet, hvilken bemötte alla passagerarne med samma aktning och vänlighet. Emigranter medföljde ej många, och salongspassagerarnes antal var omkring 50. Resan gynnades af utmärkt väder och frisk vind, så att vi efter 12 dagar, utaf hvilka vi dock de tvenne första hindrats af dimma att gå med full maskin, anlände till Liverpool. Så var jag då lyckligen åter uti Europa efter en kort men lärorik resa, under hvilken jag hade tillfälle att få en om än flyktig blick in uti Amerikas kultur och sociala lif. Innan jag afslutar detta bref, så må det tillåtas mig att omnämna en komisk episod vid landstigningen i Liverpool. Sedan alla passagerarne fått sina saker uppburna till tullhuset för att besigtigas, började tjenstemännen undersökningen. Då det dröjde, innan jag fick någon att efterse mina reseffekter, framställde jag en anbållan till öfverkontrollören om att få dem ,behandlade. ,,Straxt, blef svaret och en ,Customofficer infann sig. Han frågade mig em jag var affärsman, eller om jag hade tobak eller cigarrer, hvilket jag med nej besvarade. Med detsamma böjde mannen sig ned och kittlade mig på benet. Detta upprepades flera gånger, utan att jag kunde förstå meningen; slutligen tillsade han mig strängt att öppna min koffert och mina filtar, hvilka han noga visiterade med ena handen, under det den andra användes till fortsättande af törut omtalade egendomliga process. Då jag intet hade, som kunde komma under tullbehandling, skref mannen på: .fritt; kort derefter erhöll jag af en reskamrat upplysning om meningen med de engelska tulltjenstemännens kittlingsprocelur; den betyder helt enkelt: ,,gif mig en shilling, så får Ni edra saker utan visitation. Alltså en bit ur engelska tullvercets mysterier. M. R. —C TR