Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1868, sida 2

Markisinnan rodnade, då hon igenkände sin stil. Trelauney äterlemnade henne helt enkelt hennes bref till hertigen af L., bref som hon visste voro betaldta med åttiotusen francs. Äfven hon tänkte: — Hvem är då denne man? , Lorden hade satt sig i en fönstersmyg, hvarifrån han betraktade Blanche de Charmeney. Ett bittert minne uppfyllde hans själ, och en blåaktig strimma aftecknade sig på hans ansigte. Det var det märke fröken de Charmeneys ridspö en gång hade efterlemnat. Blanches; blickar irrade likgiltigt hit och dit. Två gånger mötte emellertid Trelauneys ögon fröken de Charmeneys, hvarvid hans bjerta klappade häftigt. Blanche tycktes fråga sig sjelf hvar hon hade sett denne fremling. Trelauney lyckades beherrska sig och nalkades Adrien de Saulles. — Vill ni vara så god, sade han till honom, och presentera mig för fröken de Charmeney? Adrien skyndade sig att uppfylla hans önskan. — Lord Trelauney, min fröken, sade nan, en grand seigneur, litet excentrisk och uppfylld af byronska traditioner — — — Tillägg: En af edra vänner, afbröt Irelauney och bugade sig för Blanche. Hon besvarade hans bugning med en iss förvirring, som ökades genom en oföritsedd händelse. En betjent intädde med en bricka, hvarid salsdörren stod halföppen ett ögon