Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1868, sida 2

säng liggande minderårigt barn. Den utfördes med en förvånansvärd natursanning. Miss Western dokumenterade sig här säsom en fullkomlig dramatisk artist, d.v.s. efter amerikansk uppfattning. Publikens högljudda snyftningar, damernas oupphörliga rörelser med näsdukarne och slutligen de skallande applåderna och stormande inropningarne under och efter ridåns fall vittnade om publikens tillfredsställelse såväl med sjelfva stycket som dess utförande. Följande dagen bar det åter utaf och nu på hemfärden, som skulle anträdas öfver Quebec, då ångarne ännu ej börjat gå från Portland. Resan företogs först med Vermont Central och sedan med Grand Trunks Railways, hvilka båda jernvägsbolag trafikera Kanada. Kanadas djupa skogar och vidsträckta fält voro nu klädda i vinterskrud. Stora snödrifvor lågo hopade och tjocka snömoln bebådade ytterligare nederbörd. De vid skogskanterna strödda små ljusmålade landtliga boningarne voro knappast skönjbara, så att om ej vid aftonens inbrott ljusskenet genom deras fönster förrådt deras tillvaro, skulle man trott sig genomfara stora ödemarker. Vid de flesta stationer sågs en mängd skogsrödjare, utrustade för att tåga till sina mödosamma arbeten. De voro alla klädda uti bredskyggiga filthattar, grå kläder, höga stöflor, skinnförkläden samt medförde stora yxor och skjutvapen. Kölden tilltog allt mer och skulle varit odräglig, om ej vaggonnerna blifvit uppeldade, genom jernkaminer, utaf hvilka tvenne funnos i hvardera af kupåerna. Såväl sjelfva vinterresan som naturscenerierna här påminde mig starkt om Sverge. Likheten sträcker sig äfven till det förhållande, att persontrafiken om vintern är obetydlig, hvaremot godstrafiken ansenlig. Den jernbana, som genomkorsar största delen af Kanada, är Grand-Trunk-banan, en af de största enskildta spekulationer på andra sidan Atlanten. Till bevis för den stora nytta denna kommunikationsled gör det skoguppfyllda, ännu föga odlade landet skulle jag kunna anföra en mängd siffror men inskränker mig till att omnämna, det banans inkomster år 1861 utgjorde 920,579 Å och år 1866 1,356,795 C. Efter tvenne dagars oafbruten fortsatt färd skedde ankomsten till Quebec. Om denna stad har jag redan talat; dess gator voro nu i ett ännu jemmerligare tillstånd än första gången, då jag landsteg der. Nu såg man öfverallt oformliga isvägar, som voro lifsfarliga att trafikera för såväl menniskor som djur. Jag var nödsakad att tillbringa en hel dag uti denna allt annat än angenäma uppehållsort. Det enda medel att fördrifva dess långa timmar var att göra ett besök vid Montmorency-vattenfallen. Snart erhöll jag en lätt vagn, förspänd med en god springare och körd af en engelsk-franska talande kusk. Nu bar det utaf ut i det fria. Vattenfallen, belägna på 8 eng. mils afstång från Quebec, äro de största uti Kanada: Resande bruka vanligtvis göra en tur till stället, för att taga dem i betraktande, något som de också väl förtjena — om man: ej sett Niagara och Trollhättan. Efter ett par timmars färd hunno vi målet för vår utflykt och stannade vid en mindre byggnad, der man hade att erlägga en shilling för visiten vid fallen. Förfriskningar erhållas äfven å nämnde ställe, bestående af whisky och ale. Sedan man nu fått litet till lifs, bar det utaf till fots öfver de snöklädda fälten och genom lummiga skogsparker, tilldess vi, utträdande ur ett tätbevuxet busksnår, befunno oss omedelbart framför vattenfallet. Sjelfva fallet är 230 fot högt (60 fot högre än Niagara) men vattenmassan kommer här nedstörtande uti endast en smal stråle och gör ej det storartade intryck, som Niagara eller Trollhättan. Skåda vi ner uti djupet, se vi, huru vattenmassan der återstudsar till en förvänansvärd höjd och sönderdelar sig uti ett fint duggregn. Sjelfva vattenstrålen synes liksom invecklad uti ett hvitt florsomhölje, hvarigenom den blåa färgen bleklagd framskymtar; vid sidorna och på djupet ha bildat sig tätt intill hvarandra, iskäglor af olika storlek, spelande i himmelsblått. Scenens skönhet ökades mäktigt af solens strålar, som, då de föllo på iskäglorna, bröto sig i alla prismats färgtoner, förhöjde den nedstörtande vattenmassans glans och kommo hvarje gren och qvist af de kringstående barrträden att glittra som af oräkneliga kristaller. För tvenne år sedan byggdes här en hängbro öfver fallet, men några dagar efter det den afsynats, hände, att ett utaf) ankarne, som uppehöll den, brast, och