Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1868, sida 2

de funnos i Paris. De dolde sig här och skulle annars hafva förrådt sig. De anförtrodde Edvige åt mig, då de återvände till sitt fosterland, hvarifrän de icke återkommo. Jag har upptagit den föräldralösa som eget barn, — och herr de Saulles skall hädanefter öfvertaga omsorgen om Edvige, — en omsorg, som varit mig så ljut. Adrien bugade sig, och Edwige gaf honom en sidoblick, som tycktes säga: — Jag hyser fullt förtroende till honom. Några nya gäster inträdde i salongen; lord Trelauney steg upp för att taga afsked. Baronessan inbjöd honom till morgondagen. Trelauney svarade, att han skulle hafva den äran att infinna sig. — Giftermålet är en allvarlig sak, sade han småleende. — Tycker ni det, mylord? Och ni är ännu ogift? — Ah, man ret aldrig hvad som kan inträffa. Och i det hans flammande blickar fixerade baronessan, tillade han: — Lifvet är stormen! Orkan af blommor i ungdomen, snöstorm i lifvets vinter! Han aflägsnade sig och lemnade Wanda, häpen öfver att höra denna sin ungdoms favoritsång anföras af denne okände, som nyss hade blifvit presenterad för henne. — Denne man känner det förflutna! sade hon till sig sjelf med fasa. I detta ögonblick inträdde Robert Kodom. Han tycktes vara häftigt upprörd, och Wanda betraktade honom med oro.