Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1868, sida 2

Stockholmsbres. (Från redaktionens korrespondent). Den 30 Mars 1868. Det är sagdt, att riksdagen ganska snart skulle komma att afslutas, och det måste medgifvas, att mycken sannolikhet ligger för hand till ett sådant påstående. Kamrarne hafva arbetat undan en massa saker med en hastizhet, som varit förvånande. Men man torde ej ha rätt i det påståendet, som här och der försports, att detta skett på bekostnad af ärendernas omsorgsfullare behandling. Med er tillåtelse vill jag anföra några data för tiden i fjol, rörande åtskilliga sakers afgörande. I fjol började kamrarne diskutera anslagen under hufvudtitlarne den 26 Mars, och debatterna härom slutade den 2 april. Frågan om bankovinstens användande företogs den 6 April. Den 13 samma månad företogs dchargen för statsrådets medlemmar och slutade samma dag. Dessa , Staatsund Haupt-aktionen ligga i år redan bakom oss. Man finner häraf, att man i år redan vunnit betydligt i tid, hvarvid man dock ej får förgäta, att under förliden riksdag debatterades ett par större frågor, bland hvilka den om armborganisationen, hvilka nu icke stått på dagordningen, samt att riksdagsmaskineriet nu helt naturligt är mera tillnött än då var händelsen. Sedan nu K. M. tillkännagifvit, att förslaget till armåöens organisation ej kommer att vid denna riksdag föreläggas, kan riksdagens afslutande ske vida tidigare än man trott, utan att jag derför vill riskera ens en gissning rörande dagen eller veckan. Man råkar att lefva midt i det politiska lifvets brännpunkt; man pikerar sig af att mycket noga vara hemma i frågorna vid riksdagen, man sitter bort en rätt vacker tid på kamrarnes läktare, allt för att visa, det man har sinne för det vigtiga, som tilldrager sig i Stockholms stad — och ändå inträffar den förtretligheten, att man egentligen ej vet hvad som händt. man har ej observerat de mörka punkter, som uppstigit på horisonten; en partiell ministerkris hade inträffat och man visste rakt ingenting derom. Men så får man en vacker afton genom våra tidningar veta, att herr krigsministern varit på väg att afgå för en laboratoribyggnads och för herr Adlersparres skull. Lyckligtvis blef saken arrangerad igen: hr Åbelin är qvar och hr Adlersparre också på sina platser. Hur orimligt också, att en alldeles ny krigsminister skulle behöfva gå af för ett gammalt laboratorium! — Så der resonnerade för några dagar sedan kamrer X., en af stamgästerna på andra kammarens läktare. Den gode kamrern var riktigt topprasande öfver att han på det viset suttit öfver och icke märkt ens minsta skymt af ministerkrisen, låt vara att den blott var partiell. Men så hade han dess bättre reda på sig häromdagen; då visste han estämdt hvad komma skulle; han visste, att hr Lagerstråle skulle komma att stryka på foten för den der 3:dje punkten i konstitutions-utskottets betänkande, han slog vad med tre personer om en kopp afte, att hr Lagerstråle skulle återgå till sin domsaga i Luggude igen. Det var på middagen han var så het på vadslagning; men så kom aftonen, och vår kamrer gick hem till Skanstull igen, fullt övertygad om att han måste punga ut med så och så många ören för kaffet. Men jag ger gerna ut pengarne, sade den goda själen, y det hade varit orätt, om hr Lagerstråle måst stryka på Sundstedtska tomterna. Så var det med den andra ministerkrisen jag haft äran att vara med om! — Lycklige kamrer, som kan taga saken så lätt! Hade kamrarna kunnat taga dem lite mindre centnertungt i denna decharge-tråga, så hade resultatet af densamma ej förekommit så ytterst fjäderlätt som det nu gör. Dock, saken har varit före; ingen af ministrarne lär väl ha varit beröfvad en fjerdedels timmas sömn för den. Emellertid — aptiten kommer medan man äter