Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1868, sida 2

dömde magyar! Och hvem vet! Han har kanske återkommit med honom. — Vi måste resa härifrån, sade Wanda bäfvande. — Inte ännu, återtog Kodom. Framför allt måste Edwige bortgiftas; vi få påskynda tormaliteterna. Du reser samma dag giftermålet egt rum, och jag — jag skall stanna qvar för att kämpa mot dessa demoner! Medan Wanda och Kodom voro intagna af dystra aningar, tilldrogo sig uppträden af annan art i grannskapet. Man påminner sig att baron Maucourt hade på sitt hedersord förlorat en summa af åttiotusen francs till Trelauney. Då man lemnade Provengaux erbjöd baronen sin arm åt Yvonne Pen-Hoöt och tog plats bredvid henne i hennes vagn, — en gåfva af en rysk furste. Yvonne bebodde andra våningen af ett hus vid Champs-Elysesallen. Baronen följde henne uppför trappan och inträdde. Sedan han inkommiti salongen, kastade han häftigt ifrån sig hatten, nedsjönk i en fåtölj — och började gråta. — Hvad fattas dig, min vän? frågade bretagniskan med deltagande. — Ah — — du vet ju! — Jag förlorade åt denne fördömde engelsman, — och om jag inte betalar, skall man jaga bort mig öfverallt. Yvonne gjorde en åtbörd af otålighet. — Men hur bar du dig då åt; — kan lu inte längre handtera korten? — Jag hade blandat, återtog baronen med ynkelig ton, men engelsmannen ryckte korten ifrån mig och blandade dem sjelf. — Hvad är att göra? frågade Yvonne.