Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1868, sida 2

ARN UTRIHES. ITALIEN. . Från Hom skrifves den 21 Mars: ,Man talar för närvätende mycket om ett tal, som päfven lärer hafva bållit till de nyutnämnde kardinalerna och till några al vatikanens förtrogna. Nämnde dag hade nemligen de sex till kardinaler utnämnda prelaterna kommit till ratikanen, för att ur den helige fadrens händer inottaga den röda hatten. Kardinal Bonaparte, hvilken anses såsom högst i rang och värdighet, höll i sina kollegers namn ett tal på italienska, för att tacka för den stora nåd, som blifvit dem bevisad. Påfven sade sig vara lycklig att hafva upphöjt till kardinal en prelat, som genom sin börd är ställd nära en af de förnämsta troner och en af de ärorikaste dynastier 1 verlden, men som ännu mera genom sina personliga förtjenster vore förtjent af den romerska purpurn. Han uttalade den förhoppningen, att alla sex i sin nya ställning skulle uppbjuda hela sitt inflytande för att skydda de af revolutionen så djupt kränkta apostoliska rättigheterna. Två män — yttrade påfven till slutet — af hvilka den ene är kardinal och den andre vill blifva det, äro för mig en ständig orsak till bitterhet och smärta. Denna tydliga anspelning på kardinal Andrea och erkebiskopen af Paris är sedan dess myeket omtalad, och den sistnämnde torde väl således hafva föga utsigt till erhållande af purpurn. FRANKRIKE. Det har länge varit ansedt som alldeles afgjordt, att efter slutet af lagstiftande församlingens nuvarande session nya val ill denna församling skulle utskrifvas. Emellertid vill det af en korrespondens rån Paris af den 27 Mars synas, som hade man kommit på andra funderingar. Det heter nemligen der: ,,Det omtalas, att Saint-Paul, direktör i inrikesministeren, skall afgå. Han är känd som en kraftig och sjelfständig man, och det lärer nog örhålla sig så, att hans afgång beror på en plötslig omkastning i den inre politiken, samt att den tillämnade upplösningen af lagstiftande församlingen blifvit uppskjuten, och detta, oaktadt organisatoriska förarbeten under Saint-Pauls ledning redan voro i full gång och man i alla provinser utsträckte ett fullkomligt nät af komitber till propaganda för angenäma kandidater. Men vid den sednaste mottagningen i Tuilerierna, som bevistades af ovanligt många medlemmar aflagstiftande församlingen, uttalade sig kejsaren personligen för, att icke församlingen skulle upplösas. Ja, vid slutet af en mycket liflig konversation yttrade kejsaren i en grupp af deputerade: ,,Det är tid, att det konservativa partiet vänjer sig att sjelft uppträda och icke vänta allt af regeringen. Icke så, som skulle regeringen ämna lemna detta parti i sticket, men det bör lära sig att sjelft taga initiativer och ombesörja sina egna angelägenheter. Hvad de nya lagarne angående pressen af föreningsrätten angår, så bör man icke bedöma dem, innan man vant sig dervid. Men ingen bör förgäta, att man ostraffadt kan lemna friheter med venstra handen, endast man är säker, att den högra handen har säkert tag om svärdet! ENGLAND. Länge har Otway, representant i underhuset för Chatham, kämpat för afskaffandet i engelska armåen af kroppsstraff under fredstider. Äfven nu har han hållit ett varmt tal härför, yttrande, att , den engelske soldaten ända från Crecy och Äxincourt till Waterloo och Lucknow varit ett mönster för disciplin och tapperhet, och likväl vill man behandla honom som en gemen förbrytare. Krigeministern uttalade visserligen ånyo betänkligheter mot reformen, som han ansåg öfverflödig, enär under förra året endast 17 fall af sådane straff förekommit. Otway anmärkte ganska riktigt, att denna uppgift från krigsministern bäst bevisade obehöfligheten af sådane straff. Med 152 röster mot 127 — således med ganska knapp majoritet — antogs Otways förslag, och kan ser sig således omsider belönad för sina mångåriga sträfranden för de barbariska straffens afskaffande. Såsom en speciell nyhet för London, hvilken är af hufvudsakligen antiqvariskt intresse, omnämnes, att det historiska Urosby-hall, beläget i City, efter månglaldiga metamorfoser blifvit förändradt